Göteborg Paul Weller är bra i teorin men aldrig i praktiken.
Enda undantaget är när den 52 år gamla modfarsan sätter sig ner vid pianot och sjunger soulballader. Då är det blue eyed-soul som förtjänar samma mästarbälte som Bowies ”Young americans”. Men det sker bara en gång i ”You do something to me”.
Resten är så förbannat tråkigt. Förbannat tråkigt. Alla spår från senaste albumet ”Wake up the nation” är lika hårresande som Wellers aktuella pottfrisyr. Anglofil och rutten och fyrkantig och anskrämlig pubrock som lyckas vara lika bredbent som Tomas Ledin. Till och med The Jam-klassikern ”That’s entertainment” är som att lyssna på hur en stenbumling kastas mot en betongvägg.
I fyra minuter.
Fuck off.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer
...