”Ett hårdfört album”

Håkan Steen tipsar om veckans retro

MUSIK

ROCK Föga anade de unga spolingarna från Belleville, Illinois att deras debutalbum skulle ge namn åt en hel genre.

Gitarristen Jay Farrar och basisten Jeff Tweedy var långt ifrån först med att blanda country och rock med punk men de var möjligen de första som lyckades göra det i en hardcore- och indierockmiljö. Det lät naturligt när de gjorde covers på både Carter Family och Black Flag.

”No depression” från 1990 är också ett ganska hårdfört album, primitivt inspelat och mest en föraning om vad Uncle Tupelo skulle bli.

Men i skuggan av grungen satte bandet i gång en våg av ”alternativ” country som snart skulle få affischnamn som Whiskeytown och Lucinda Williams och lägga tidig grund till dagens skägg & flanell-scen med akter som Band Of Horses och Bon Iver.

När Uncle Tupelo splittrades 1994 fortsatte Farrar med mer karg rock i Son Volt medan Tweedy bildade Wilco och började göra skillnad på riktigt.

För sin betydelse förtjänar givetvis ”No depression” en gedigen nyutgåva som den här, med hela 22 extralåtar. Men den som vill höra Uncle Tupelo på topp kollar hellre de två sista plattorna ”March 16-20, 1992” och ”Anodyne”.

BÄSTA SPÅR: ”Graveyard shift”.

FAKTA

Uncle Tupelo

No depression

Legacy/Sony