Nöjesbladet

Suede avslutar med en greatest hits-show

RECENSION: Suede var elegansens och dysterhetens band

En del av mig vill att Suede ska stanna bakom den tunna vita duken. Så man kan fantisera om att Brett Andersons hy fortfarande är hopplöst

slät och transparent.

Hela idén om Suede byggde ju så mycket på ungdomlig skönhet.

Första och senaste gången jag såg Suede var på mitt allra första Hultsfred 1997. Brett Andersons tajta blå britpop-skjorta, i kväll uppknäppt halvvägs till naveln, är väldigt lik den jag och mina vänner köpte på JC för att se ut som honom då.

London-bandets återkomst till Sverige är uppdelad i två halvor. Under den första framför de hela sitt nya album ”Night thoughts” bakom en stor bioduk. Bandet illumineras gradvis bakom skärmen. Filmen som visas släpptes tillsammans med skivan och är regisserad av NME-fotografen Roger Sargent. Den är inte briljant, men lyckas med konststycket att få 1 750 luggar som längtar efter att skakas till ”Beautiful ones” att sitta fastnaglade framför Suedes senaste album.

Den andra akten kan bäst beskrivas som en greatest hits-show. När Anderson, 48, ylar ”Because we're young” överkompenserar han med en dans inte olik ex-managern (!) Ricky Gervais David Brent-variant i ”The Office”. Som hade han suttit på just ett sådant kontor och lyssnat på en kopieringsmaskin sedan 90-talet, nu sprängfylld av uppdämd längtan efter rock.

Suede var ju elegansens och dysterhetens band.

Därför är jag kluven till att höra ”Trash”, ”Animal nitrate” och ”Metal Mickey” i seniorkostym.

Men när bandet sätter punkt med monumentala ”New generation” kan allt annat kvitta. Det är ju britpopens själva inmarsch-melodi och en påminnelse om att Suede en gång var ett av världens bästa band.

FAKTA

Suede

➕➕➕

Plats: Cirkus, Stockholm.

Publik: 1 750 (utsålt).

Längd: 2 timmar inklusive paus.

Bäst: En helt akustisk ”Everything will flow”.

Sämst: Ljudet är skräp.