HALMSTAD. ”Rampfeber” är ett ess till fars. Den driver med dörrspringarteater – men är också ett kul prov på genren.
Veteraner fixar skratten i Halmstad.
Michael Frayns ”Noises off” har spelats under olika namn i Sverige. Sardiner har en stor betydelse.
Den är delad i tre. Först får vi se genrepet av pjäsen. Illa. Sedan en mycket skakig föreställning under turnén – då är vi i publiken med bakom scen. Kaos. Till sist får vi se den spelas.
Och allt går ännu mera fel.
Det är mycket roligt skrivet, i alla tre leden. Claes Månsson är bra som den svidande sarkastiske regissören med en ojämn ensemble.
Några skådespelare är ytliga och korkade, en äldre man (Sven Melander) är alkoholist och milt förvirrad. Romanser i produktionen skapar svartsjuka och gräl.
Ulla Skoog och Claes Månsson är mycket roliga. Susanne Thorson är bra som bimbon som mest får springa i underkläder och envist håller sig till replikerna som de är skrivna även när allt omkring henne blir fel.
Thomas Petersson spelar den lätt trögtänkte och ängslige aktören som onödigt lätt får näsblod.
Rampfeber kan vara mästerligt rolig med stora resurser. Det här är en kul kväll bakom kulisserna.
Halmstad teater
Fars i regi av Christoffer Bendixen, med Ulla Skoog, Claes Månsson, Thomas Petersson, Susanne Thorsson, Sven Melander och Jeanette Capocci.
Välkommen att kommentera på Aftonbladet! Här är du med och skapar Sveriges mest engagerande mötesplats och nyhetskälla med viktig information, argument och synpunkter. Vi litar på att du håller en saklig ton och visar respekt för andra som deltar i diskussionen. Självklart skriver vi inte hatiska kommentarer på Aftonbladet. Och lika självklart står vi för det vi tycker. Kul att du vill vara med!
Med vänlig hälsning Jan Helin, chefredaktör.
Läs mer om kommentarer