Vill med fula kostymer förbättra samhället

Oisin Cantwell om Eskil Erlandsson (C) som sommarpratare

Eskil Erlandsson med en bulle i handen.
Eskil Erlandsson med en bulle i handen.
NÖJE

Eskil Erlandsson, landsbygdsminister och bonde, är av oklara skäl min favoritminister i alliansen. Ett sommarprat innehållande Thore Skogman, kärleksförklaringar till isterband och en viss portion självgodhet borde inte lösa detta mysterium.

1982. Erlandsson är 25 år gammal och nybliven lantmästare då pappa, en hårt arbetande småländsk bonde, insjuknar i leukemi. Han dör på älgjaktens första morgon.

Lägga ner gården? Aldrig i livet. Trettio år senare driver "morsan, brorsan och jag" den fortfarande.

Inledningen anger tonen. Vår berättare talar gärna om sitt ursprung och sin familj och jobbar och jobbar och jobbar.

Sveriges yngsta kommunalråd

Den politiska karriären sköt fart. Sveriges yngste kommunalråd i fula kostymer med en vilja att förbättra samhället. Sådan är drivkraften även i regeringen, även om nollorna i budgeten blivit fler.

När sedan Erlandsson kryddar sin heroiska kamp för allas vår väl med att förkunna att demokratin måste vinnas av varje generation är väl inte ett öga torrt hemma på gården.

Ganska sent i livet träffar denne ensamstående arbetsnarkoman och "blyge lantis" en kvinna. Eskil och Susanne gifter sig och två blir tre. Lille Axel föddes för bara några veckor sedan. Han ska lära sig gå i opposition mot gamla farsan och bli en del av en global och tolerant värld.

Vågar stå för sin åsikt

Men precis då det blir så sentimentalt att radion är på väg ut genom fönstret förstår jag plötsligt vad det är med Erlandsson jag gillar. Han representerar ett Sverige som knappt längre finns och som Stockholm ler överseende åt. Och han står för det.

Är glad över insikten. Inte minst med tanke på att jag hade stängt av redan under första låten om jag inte hade fått betalt för att lyssna. Sveriges Radio, förbjud sommarpratarna att spela Mungo Jerrys In the summertime.