S.T.A.L.K.E.R – läskiga mutanter i Tjernobyl

SPELA

LOS ANGELES

Ryska actionspelet ”S.T.A.L.K.E.R” kan bli en riktig smygare som växer till en spelsuccé.

Undertiteln ”Shadow of Chernobyl” säger mycket. Det ryska teamet GSC har tillverkat 30 kvadratkilometer katastrofområde. Rostigt, förvridet, skräpigt, nedslitet och radioaktivt förorenat.

Men Tjernobyl är långt ifrån öde.

För i den förbjudna zonen bor hemska, muterade monster. Och området genomsöks av ”stalkers”, legosoldater på jakt efter områdets skatter. Du är

en av lycksökarna, och du kan välja att slåss mot de andra eller göra gemensam sak med vissa av dem.

”S.T.A.L.K.E.R” har flera intressanta punkter.

1. Det har mycket avancerad grafik och effekter. Likt de betydligt mer välkända, kommande ”Doom 3” och ”Half-life 2” finns här bländande läckra

ljus- och skuggspel. Här finns realistisk ”fysik” – objekt i omgivningen påverkas av exempelvis explosioner. Skjutna fiender ramlar ihop på ett

övertygande sätt. Och kulorna kan tränga igenom vissa sorters material, exempelvis trä.

2. Ombyte. Här finns inga nivåer. Spelaren är fri att röra sig över det stora området, och spelet utvecklas genom interaktion och byteshandel med de

andra människorna i zonen. Som ett lite rollspelsmässigt inslag i actionspelet. Dessutom en dos skräck, i ruskiga, nattliga drabbningar med de

skoningslösa monstren. Och en hel del fordon att ratta och vapen att erövra.

3. Här verkar finnas en nästan överarbetad spelvärld. Monstren sägs följa sina egna biologiska drifter. Köttätare jagar växtätare – och dig, förstås.

Vissa djur, om vi nu ska kalla de förvridna skapelserna det, är aktiva på natten och vilar på dagen.

Men att fienderna uppges agera taktiskt och rusa i skydd och rycka fram växelvis välkomnas naturligtvis utan förbehåll. Enda rejäla frågetecknet är spelets prestanda. Datorn på demonstrationen

plågades till max, och spelet verkade bitvis ospelbart i sin ryckighet.

Troligen dags att skaffa nytt grafikkort igen när ”S.T.A.L.K.E.R.” ska släppas i höst.

Henrik Rudin