God of Övervåld

1 av 3
ren njutning? ”Obehagligast är att spelutvecklarna räknar med att jag ska njuta av det här”, skriver Martinsson om ”God of war III”.
SPELA

Nöjesbladets Kristofer Ahlström hyllade ”God of war III”, och sedan dess har Sonys storspel sålt i över en miljon exemplar. Samtidigt har många reagerat över det utstuderade övervåldet. Johan Martinsson tycker att det är dags för spelarna att våga titta på sina favoritspel med kritiska ögon.

En stålbeklädd häl trycks mot en tinning. Hårt. Huvudet pressas mot marken, och kameran ligger alldeles framför. Nära. ”Tryck på cirkel”, manar spelet. Jag trycker. Hälen lyfts upp och far ner igen. Det krasar. Tryck igen! Hälen far ner. Det sprutar blod. Igen! Ansiktet håller på att gå sönder. Igen! Mer blod. Igen! Igen!
 

Jag spelar ”God of war III”, men egentligen vill jag bara stänga av.

Redan nu har många av er som läser den här texten stämplat mig som fienden. Moraltanten som utan någon som helst faktakoll eller kontext dömer ut världens just nu mest intressanta underhållnings- och kulturform.

Jag önskar att det vore så. Att det bara var de felinformerade som kunde förskräckas över spelmediet. Men jag är som ni. Jag har ett liv av spelande och underhållningsvåldskonsumtion i ryggsäcken. Jag är till och med kille! Ändå klarar jag knappt av ”God of war III”. Och obehagligast är inte den kyla som drabbar mig under många scener – utan att jag förstår att människorna bakom spelet faktiskt räknar med att jag ska njuta av det här. Som Chris O’Neill – den ”God of war”-utvecklare som jag pratade med inför spelets premiär – själv säger:

 – Kratos låter dig uppleva hur det är att vara ”mega-bad ass”, döda gudar, få brudar och göra alla de där sakerna som du inte får göra i verkliga livet. Man kan ju inte gå runt och trycka ut ögonen på folk i verkligheten, men att göra det i ett tv-spel tror jag känns väldigt kul för många.

Det här någonstans många av spelmediets advokater motsäger sig själva.

De vill visa att spel är värt att ta på allvar, och sedan köper de en och en halv miljon exemplar av ”God of war III”. Samtidigt skickar de ut ett budskap till Sony: ”ni har rätt, vi njuter av det här, ge oss mer!” Och då måste man förstås fråga – var vågar utvecklarna dra gränsen?

– Att döda någon medan man har sex med henne är nog för våldsamt, tycker O’Neill. Vi har både sex och våld i spelet, men att kombinera dessa inslag skulle vara att gå för långt.

Jag tänker på en av spelets scener. En kvinna spelar rollen som barbröstat sexobjekt i en kvart – bara för att sedan, indirekt, mördas av Kratos.

Sony knuffas redan allt närmre den enda gräns de har satt upp för sig själva. Och handflatorna i deras rygg är våra. 

Johan Martinsson