”Flygande bebisar äter upp kvinnan”

De bisarraste spelsluten – från Zelda till Silent hill

SPELA

Mycket kan sägas om tv-spel, men särskilt bra på berättande har mediet aldrig varit. Därmed kryllar det av dåliga spelslut. Men det finns också några som bara är väldigt märkliga. Som inte förlöser, bara förbryllar.

Här listar Jonas Högberg de fem värsta.

5. Zelda: The wand of Gamelon

Philips CD-i är en spelkonsol som väldigt få hört talas om. Det finns ett skäl till det – den suger något oerhört. Nintendo licensierade ut både ”Zelda” och ”Mario” till Philips, som svarade med att skända båda spelserierna. Exempel: den animerade slutsekvensen till ”The wand of gamelon”. Zelda har räddat dagen (girl power!), knäppt Ganon på nosen och räddat sin pappa kungen. Väl hemma i slottet firas det för fullt. Men var är Link? Ingen kan hitta honom. Adelsdamen Alma tycker att det är lika bra, han var ändå en riktig ”tråkmåns”. Zelda får frispel, tar tag i Almas fickspegel, skriker ”sluta titta på dig själv” och kastar spegeln i golvet. Vilket får Link att materialisera ur tomma intet och undra vad det är som pågår (ja, vad tusan är det som pågår?). Alla skrattar.

4. Dynasty warriors 5

Zhang He har vunnit den stora striden. Han och hans krigare är glada. Så pass glada att de rycks med en aning. De börjar dansa. Alla hundra. Till tonerna av mjuk techno. Vilket föranleder Zhang He, som är lite av en Di Leva in disguise, att fyra av ett sjuhelsikes citat, komplett med rosenkindat leende:

– Den här nya eran... jag ska göra den så himla vacker.

Klart du ska, gubben. Klart du ska.

3. Silent hill 2

Det vore en kardinalsynd att spoila slutet på ”Silent hill 2”, ett av de bästa spelen någonsin. Det tänker jag inte heller göra. Men häng med nu – efter att man varvat spelet tre gånger och sett alla potentiella slut, kan man låsa upp ett av de bisarraste spelsluten genom tiderna. Alla rostiga omgivningar, flippade fiender och tokiga typer man stött på? Well, det visar sig att allt regisserats av en hund (mer exakt, en shiba inu). Som sitter i ett hemligt kontrollrum och drar i spakar och trycker på knappar. Eftertexternas hyperglättiga melodi kompas av ett busigt skällande. Det hela avslutas med en bild på en av spelets kvinnliga karaktärer i bikini.

2. Drakengard

Du tror att du sett din beskärda del av galen skit? Du har inte sett någonting. Det finns ett före och ett efter skådandet av ”Drakengards” flummiga final. Den går ut på att en hord flygande jättebebisar anfaller och mumsar i sig en kvinna. Som visserligen får vad hon förtjänar. Eftersom hon saknar livmoder äter hon barn för att stilla någon sorts snedvriden och efterlängtad mammaroll. Den japanska versionen av spelet vågar sig till och med på ämnen som incest och pedofili. Och någonstans kanske det förklarar alla arga och hungriga jättebebisar. Eller inte.

1. Limbo of the lost

Peka och klicka-spelet ”Limbo of the lost” var 2008 års stora spelskandal. Utvecklaren Majestic Studio hade skamlöst stulit speldesign, bakgrunder, scener och dialog från spel som ”The elder scrolls IV: Oblivion”, ”World of warcraft” och ”Thief: Deadly shadows”. Spelvärlden förfasades och fördömde det hela. Spelet drogs in.

Vilket ju tyvärr också innebar att många missade det absolut märkligaste spelslutet av alla. Och det är... en sång. En mycket, mycket, mycket besynnerlig sång. En sång som säger väldigt mycket om ”Limbo of the lost” som spel. En sång som det är omöjligt att ta del av och inte tänka ”vad... i... hela... friden...” med precis de mellanrummen mellan orden.

En sång som det är omöjligt att inte älska.

Jonas Högberg