Årets bästa pussel

Nyversionen av Bit trip beat en förhäxande upplevelse

SPELA

INDIE Derrick May, en av Detroit-technons fäder, definierade en gång techno som vad som skulle komma ut på andra sidan ifall Kraftwerk och George Clinton fastnade i en hiss med en sequencer.

”Bit trip beat” är på motsvarande vis vad som skulle hända ifall Tetsuya Mizuguchi och Allan Alcorn fastnade i en arkadhall tillsammans med en Game Boy.

En fot i 00-talet...

Allting går egentligen att spåra tillbaka till den 11 november 2001. Det var då Sega släppte det numera kultförklarade ”Rez” till Dreamcast, och för första gången gav världen en glimt av den kreativitet som rymdes i en av dess mest originiella spelskapare någonsin. ”Rez” var Tetsuya Mizuguchis mästerverk. Det omdefinierade allt som spelsoundtracket dittills stått för. På ytan var det en rälsskjutare som handlade om att skjuta datorvirus inuti en elektronisk värld. Gick du djupare än så fann du dock ett spel som hade en fullständigt unik utgångspunkt: vad du gjorde på skärmen reflekterades i bakgrundsmusiken. Varje avlossat skott och motsvarande träff adderade toner till det växande trancesoundtracket. Musikens komplexitet styrde i sin tur färger och former under banans gång. Det var ett spel som byggde lika mycket på Mizuguchis idé om rytmiskt spelande som den ryske konstnären Wassily Kandinskys teorier om samband mellan färg och toner.

...och en i 70-talet

Och där har du den ena utgångspunkten för vad som är ”Bit trip beat”, förra årets i särklass bästa pusselspel. Den andra får du gå tillbaka ännu längre i tiden för att hitta. Till 1972, närmare bestämt, när Atari gav en ung programmerare vid namn Allan Alcorn i uppgift att designa ett elektroniskt pingisspel. Alcorn skapade Pong, och skrev i samma ögonblick in sig i spelhistorien.

”Bit trip beat” är den perfekta föreningen av ”Rez” och ”Pong”. Det tar det mest grundläggande konceptet i spelhistorien, att studsa en pixel mot en paddel, och vänder ut och in på det totalt. Istället för en enda pixel kommer det en strid ström, och var och en av dem ger av en ton när den träffar som bygger på det retrodoftande chiptunessoundtracket. Som fysiska noter, ungefär.

Ju bättre du spelar desto fler lager får musiken, och desto mer färgsprakande och avancerade blir de visuella effekterna i bakgrunden.

Värt besväret

”Bit trip beat” är ett vansinnigt svårt spel, men det är också oerhört berikande. Spelmomenten bygger på att skapa rytm, och få saker är så tillfredsställande som när du lyckas med det. Omspelningsvärdet är därför enormt, även om banorna varken är många till antalet eller särskilt långa. Storheten ligger i att det får dig att spela om samma moment om och om igen utan att det käns det minsta upprepande. Det är snarare som en sång som växer för varje gång du lyssnar på den.

Och musiken är förhäxande bra. Den kombinerar retroljudeffekter från gamla åttabitarsspel med techno och electronica som smälter samman till en enda oemotståndlig, pulserande rytm. ”Desention” är sannolikt den mest beroendeframkallande bit av spelmusik du kommer snubbla över i år.

Förbättrad perfektion

”Bit trip beat” släpptes ursprungligen till Wiiware i början av 2009, men det är först nu som en bredare publik får chansen att uppleva det. Spelet använder sig av iPhones lägeskänsliga funktion för att tippa paddeln i vänsterkanten fram och tillbaka, och det är en metod som efter en trevande inledning känns betydligt mer naturlig än den inexakta Wii-kontrollen. Den skänker ännu en dimension åt ett spel vars själva väsen eftersträvar total kontroll.

”Beat” är exploitation från sin allra bästa sida. Det blir aldrig förutsägbart eller tråkigt i sin glorifiering av retrokulturen. Det simplistiska utseendet står i direkt kontrast till det djup som låter dig kedja samman komplexa arrangemang genom att blockera ett par studsande pixlar. Du skulle kunna kalla det för konst om du vill, men spelet självt har inga såna pretentioner. Allt det vill är att du ska nicka skallen ur led till musiken.

FAKTA

➕➕➕➕➕ Bit trip beat

Från 3 år

Format: PC (80 kr), Iphone (15 kr)

De övriga spelen i serien

Bit trip core

Låter dig spaka ett litet skepp som kan avfyra skott i fyra olika riktningar för att förinta växande pixelmönster som blir mer och mer komplexa.

Bit trip void

Handlar lika mycket om hur många pixlar du kan träffa som hur många du kan undvika. Du kontrollerar ett svart hål som växer för varje gång det träffas av en svart pixel och krymper när det blir träffas av vita.

Bit trip runner

Går ut på att guida seriens maskot, Commander Video, genom en mängd färgsprakande plattformsbanor i ett rasande tempo. Den enda gången du slutar springa är när du dör.

Bit trip fate

Enbart släppt i Nordamerika än så länge. Med sitt rälsliknande shooterupplägg påminner det inte så lite om ett tvådimensionellt ”Rez”. Åtminstone till ytan.

Carl-Johan Johansson