”Vi listar låtsasbröst istället för att bry oss om sexism”

Johan Martinsson: Tyvärr är jag inte chockad – bara ledsen

SPELA

Speljournalister rangordnar hellre spelkaraktärers tuttar än att ägna sig åt kritik.

Och det finns en enkel förklarning till det.

Johan Martinsson.
Johan Martinsson.

Vilken spelkvinna har de sjysstaste pattarna?

Gavin Mackenzie, redaktör för den engelska speltidningen Play, gav oss svaren på detta när han för några veckor sedan publicerade sina Magnum Opus ”Top 10 side-boobs in games” och ”Top 10 under-boobs in games”. På tidningens hemsida redogjorde han initierat för de bästa spelbrösten baserat på ur vilken vinkel de är mest exponerade.

Och tyvärr är jag inte chockad.

Bröstfebern skördar nya offer

Att lista pattar framstår nämligen mer och mer som själva fundamentet i den webbaserade speljournalistiken. Folks behov av att noggrant rangordna låtsasbröst verkar inte veta några gränser. Frenesin med vilken de producerar tuttlistor är tillräcklig för att trubba av de prydaste av sinnen.

Så jag är alltså inte chockad, bara lite ledsen.

Ledsen över att bröstfebern nu verkar ha drabbat även speltidningsredaktörerna. Ledsen över att Gavin MacKenzie kommer undan med sånt här. Ledsen över att han inte ens verkar förstå den kritik som han har fått för texterna.

Nästan bara vita snubbar

Där har vi stora det problemet med speljournalistkåren.

Vill man hitta en högre densitet av vita snubbar måste man nämligen gå på nynazistmöte, och det är anledningen till att vi liksom inte kan fatta hur någon kan bli upprörd av sexism: vi har ju aldrig någonsin varit föremål för något liknande själva. Och ingenting tyder på att vår inställning kommer att ändras på länge.

Att förstå andra människor, att sätta sig in i någon annans situation, är nämligen svårt.

Att lista pattar är lätt.

Allra mest ledsen blir jag dock när jag tänker på att spel faktiskt borde vara det ultimata hjälpmedlet i detta svåra. Det är ju det medium som kan låta oss bli vem som helst, sätta in oss i vilken situation som helst och låta oss agera utifrån det. Finns det något bättre sätt att få en att fatta något?

Tyvärr känns det som att utvecklarna är väldigt långt borta från att uppfylla den potentialen.

Att bygga spel som får oss att tänka är ju också svårt.

Att bygga spel som får oss att rangordna pattar är mycket lättare.

FAKTA

Bäst just nu

Mass effect 2 (Xbox 360)

Egenskapskombinationen ”spelar tv-spel mycket långsamt” och ”mycket intresserad av rollspel” är problematisk. Speciellt när ”Fable III” och ”Fallout: New Vegas” knackar på dörren, och man bara hunnit halvvägs i det fantastiska ” Mass effect 2”.

Läs recensionen här!

Enslaved: Odyssey to the west (Playstation 3)

Monkey och – framför allt – Trip stannar faktiskt kvar i hjärtat en stund, trots att både antiklimaxslutet och eftertexterna rullat förbi. Pigsy? Not so much.

Läs recensionen här!

Super meat boy (Xbox 360)

Så köttigt att jag mår illa av att spela det. Eller så beror illamåendet på svårighetsgraden. Varje gång jag klarar en bana känns ”Super meat boy” briljant, dock.

Läs recensionen här!

Johan Martinsson