Med laserbössan som – taktpinne

Men Bit trip fate når
inte förebildens nivåer

SPELA

SHOOT ’EM UP Det gick ett sus genom publiken. Hakor tappades och slog ner i marken. Folk blev så förvånade att de inte visste vad de skulle säga eller göra, de stod bara still, som paralyserade.

Det var precis de här sakerna som inte hände när Alex Neuse – mannen som grundade spelutvecklingsstudion Gaijin Games – avslöjade att ”Rez” var ett av hans favoritspel.

Siktar mot stjärnorna

”Rez” skapades av legendaren Tetsuya Mizuguchi, och handlar om att resa genom ett fantastiskt färgsprakande datornätverk där varje nedskjuten fiende förvandlas till ännu en ton i den överväldigande symfoni som utgör äventyrets soundtrack.

”Bit trip fate”, som är det senaste av Neuses spel, handlar om en linje.

Den går från den ena änden av skärmen till den andra, och om bilden bara hade scrollat baklänges så hade man säkert kunnat följa den där linjen ända tillbaka till Mizuguchis stilbildande Dreamcast-spel.

Oblygt kärleksbrev

De fyra föregående spelen i ”Bit trip”-serien har förstås även de tagit till oss till minimalistsurrealistiska världar där vi har fått komponera electronica med hjälp av spelmekanik – men inget har varit lika tydligt Mizuguchi-influerat som ”Fate”. Precis som i ”Rez” är man här en dirigent som använder en laserbössa som taktpinne under sin resa genom ett landskap fyllt med fiender som snart förvandlas till musik. Precis som ”Rez” är ”Bit trip fate” en rälsskjutare.

Twisten i det sistnämnda är att man faktiskt ser rälsen – linjen – som protagonisten följer.

Man kan också röra sig fram och tillbaka längs den, för att på det sättet undvika skotten som fienderna avlossar mot en. I övrigt fungerar som det brukar göra i shooter-genren.

En enorm mängd fientlig eld måste undvikas, svaga punkter placerad på enorma bossar måste upptäckas och döden måste dös gång efter gång efter gång.

Inget ”Rez”

Det är kompetent, roligt och stilrent – men också en liten, liten besvikelse.

För det var ju här, i Neuses mest direkta hyllning till ”Rez” hittills, som ”Bit trip”-spelen borde kunna lyfta sig ännu ett snäpp. Men jämförelsen med Mizuguchis mästerverk får istället ”Fate” att te sig ganska blekt. Det är för lite exploderande supernovor och strålande stroboskop, det är för lite basgångar som dunkar mot ens bröstkorg.

Och framför allt känns det, med sitt ganska traditionella shooterupplägg, inte riktigt lika påhittigt och eget som de tidigare delarna i spelserien.

Det känns snarare ungefär lika överraskande som topplaceringen på Alex Neuses världens-bästa-spel-lista.

FAKTA

➕➕➕ Bit trip fate

Från 7 år

Format: Wii (80 kr)

Johan Martinsson