”Mario har aldrig varit mer tragisk”

Så här har du aldrig
sett Nintendo-ikonen

SPELA

Varje vecka levererar SPELA! en topplista över roliga, intressanta, skrämmande, pinsamma och bisarra kuriositeter i spelvärlden.

Mario har fyllt 25 nyligen, släppt ännu en best of-samling och samlat på sig idel nya hyllningar. Anledning nog att nyansera lite. Därför listar vi nu Marios fem sämsta spel.

5. Mario pinball land (Game Boy Advance)

Grejen med Mario är att han gör allt Nintendo ber honom om. Kartracing? Absolut. Partyspel? Givet. Dansspel? Inga problem. Slagsmål med kompisarna? Gärna.

Det där nådde sin kulmen när Mario rullades ihop till en flipperkula 2004 och tog sig an Bowser och hans anhang via flipprar, studsandes mot väggar och poängblock. Slutresultatet var tyvärr inte alls så utflippat som man kunde tro, snarare tråkigt och menlöst. Att det än idag är ett av de snyggaste spelen till Game Boy Advance hjälper föga när det uppenbarligen är felkonstruerat från början; det händer nämligen väl ofta att Mario, så fort man skjutit iväg honom, direkt studsar ner mellan flipprarna.

4. Mario bros (Atari 2600)

Att klaga på ”Mario bros” är som att racka ner på farmor för att hon är gammal och inte hänger med. Notera dock att det inte är den klassiska arkad- eller NES-versionen som åsyftas här – utan det horribla Atari 2600-spelet. Anledningen är enkel: det ser ut som skit och låter för jävligt.

Pow-blocket är en gul rektangel, fienderna ser ut som spyor, ljudet från Marios fötter ger intrycket att han går runt i ett decimeterhögt lager av krossat glas och grus. Inte den runde rörmokarens stoltaste stund. Atari 5200-versionen är avsevärt bättre och har dessutom en fantastiskt förvirrande reklamfilm.

3. Mario teaches typing (PC)

Okej, att lära sig använda ett tangentbord med hjälp av Mario är väl i teorin inte så dumt. Se bara på ”Typing of the dead” som gjorde om ”House of the dead” till ett superroligt (och blodigt) bokstaveringskaos. ”Mario teaches typing” ser dock ord som ”kul” och ”tempostarkt” som grova förolämpningar.

Genom att trycka in rätt tangenter så forcerar Mario koopas och hoppar sönder block i luften. Och, tja, det är egentligen allt. Det roliga är att Mario inte ens orkar hoppa på sina fiender, han trampar bara rakt över dem. Precis som han gör med sina fans.

2. Mario is missing (SNES, NES, PC)

”Mario is missing” inleds med att Mario faller ner i ett hål för att sedan landa i en snöhög utanför en läskig borg. Där står Luigi och Yoshi och väntar. Förgäves, eftersom Mario faller ner i ännu ett hål och försvinner helt. Luigi plockar upp manteln och ger sig in i borgen för att leta efter sin bror. Yoshi står kvar med ett frågetecken ovanför huvudet. Precis som spelaren.

Resten av spelet går ut på att trampa runt trista städer (var kom de ifrån?) och samla landmärken, svara på frågor och gå vilse. Det enda roliga med det här bisarra spelet är att Mario i DOS-versionen faktiskt pratar, och därtill har enorma problem med sin dialekt. Ena stunden bryter han på italienska för att bara lite senare dra till med värsta Brooklyn-accenten.

1. Hotel Mario (Philips CD-i)

Nog för att de andra fyra spelen på den här listan är dåliga, men de bleknar alla i jämförelse med ”Hotel Mario”. Det här är ett av de sämsta spelen genom tiderna.

Det har vi Philips att tacka för. Elektroniktillverkaren fick, tack vare att deras samarbete med Nintendo för att ta fram en CD-tillsats till Super Nintendo gick i stöpet, tillgång till både Mario och Zelda som ett slags plåster på såren. Så när Philips släppte sin egen konsol, CD-i, passade man på att dra nytta av Nintendo-karaktärernas lyskraft och gjorde egna, fullständigt fasansfulla spel med dem i huvudrollerna.

I ”Hotel Mario” har Bowser och hans ungar än en gång kidnappat prinsessan. Samtidigt som de byggt sju hotell att gömma henne i. Marios uppdrag? Att stänga alla hotelldörrar innan hotellet ifråga sprängs.

Som med de flesta andra CD-i-spel så är det filmsekvenserna som gör spelet uthärdligt. De är roliga på det där katastrofalt dåliga sättet, som om en påtänd Doktor Snuggles hade klippt dem, och snor skamlöst popkulturella citat i ett försök att anpassa dem till spelets kontext. ”Ghostbusters”-referensen ”We ain't afraid of no koopas” är lätt det mest tragiska Mario någonsin hasplat ur sig.

Jonas Högberg