Ditt eget äventyr

Little big planet 2
din chans att göra alla spelskapare arbetslösa

SPELA

Spela har testat ”Little big planet 2” – uppföljaren som ger dig möjligheten att skapa vad du vill.

Den 27 oktober 2008. En dag som betydde olika saker för olika människor.

För Media Molecule – människorna bakom ”Little big planet” – var det exempelvis Den Stora Släppdagen. För alla världens övriga plattformsspelutvecklare var det Domedagen.

Det var i alla fall det som var det outtalade löftet – eller hotet – som ”Little big planet” och dess fokus på användarskapade banor förde med sig. Att nu skulle vi alla bli spelutvecklare, nu skulle vår kollektiva briljans göra alla andra plattformsspel onödiga, nu skulle Mannen på gatan göra Shigeru Miyamoto arbetslös.

Oinfriade drömmar

Riktigt så blev det inte.

Den yttersta dagen kom och gick – och Mannen på gatan visade sig vara något av en klåpare när det kom till plattformsbandesign. Många av ”Little big planet”-konsumenterna använde visserligen spelets inbyggda verktyg till att bygga fantastiska banor, men många, många, många fler placerade istället ut två fyrkantiga block och en skateboard, kliade sig i huvudet, ryckte på axlarna och gav sedan upp sina kreativa ambitioner för all framtid.

Och många av de här människorna blev förstås besvikna på ”Little big planet”.

Man skulle kanske kunna tro att Media Molecule dragit någon form av tråkig lärdom av det där. Lärt sig sin läxa, satsat på att på att göra banskapandet så enkelt att förstå som möjligt, blivit lite försiktigare.

Inga gränser

Men nej. Istället gör de – sjukt charmigt nog – helt tvärtom.

De säger att med ”Little big planet 2” kommer vi spelare att kunna skapa vilket spel som helst! Shooters, strategispel, racingspel! Allt! Vi kommer att kunna uppfinna nya genrer!

Vi kommer, kort sagt, göra alla världens professionella spelskapare arbetslösa.

Innovationerna som vi kommer att använda oss av i vårt nya jobb är många. Vi kommer att kunna placera spelkameran lite hur som helst, vi kommer att kunna skapa specifika kontrollscheman för objekt (exempelvis kan vi bestämma att vår hemmagjorda bil framförs genom att hålla inne X-knappen), vi kommer att kunna regissera mellansekvenser och berätta långa sagor genom att länka samman banor.

Och redan nu, i spelets beta-fas, har några lyckliga testspelare skapat såväl fantastiska ”Street fighter”-kopior som Vietnam-baserade förstapersonsskjutare.

Fantastiskt äventyr

Vad som faktiskt kommer att hända när spelet hamnar i genomsnittspelarens klåpare till händer återstår förstås att se. Men även om det visar sig att vi som inte lyckades skapa en futtig plattformsbana i föregångaren inte heller lyckas uppfinna helt nya genrer i uppföljaren, så finns det mycket att se fram emot.

Allt tyder nämligen på att Media Molecule, ännu en gång, har använt sina egna verktyg till att skapa ett ganska fantastiskt äventyr.

Den bana som Spela har tagit sig igenom, Pipe dreams, är ett bra exempel. Den är varken särskilt lång, svår eller avancerad, men den innehåller ändå det som fick många av oss att helt glömma bort föregångarens milda kontrollproblem (och ja, eftersom ni undrar, kontrollen är fortfarande lite oprecis). Här finns fart, charm, humor och givetvis den där vetskapen om att banan är ihopsnickrad med förhållandevis enkla verktyg – vilket bara gör en ännu mer imponerad över allt som händer på skärmen.

Nu med sällskap

Det mest imponerande med ”Pipe dreams” är dock alla Sackbots man möter på banan.

Sackbots är de som ska skaka liv i ”Little big planet 2”-världen. De är helt enkelt icke-spelarkaraktärer, men betydligt mer avancerade än de platta pappersfigurer man träffade på i föregångaren. Bandesignern kan få dem att se ut på många olika sätt, få dem att utföra många olika saker och låta dem agera vänner såväl som fiender.

I ”Pipe dreams” är de fångar som man befriar. De är små och söta och de har lysande hjärtan som ögon. Och så följer de efter en. Vart man än går på banan, hur man än beter sig, så verkar de alltid hitta något sätt att följa efter. Vilket förstås både är ett bevis på imponerande artificiell intelligens och på att de är ett nytt inslag med stor potential.

Framför allt är det ännu en anledning för världens samlade spelutvecklare att känna en liten, liten oro inför datumet 18 januari 2011.

Då släpps ”Little big planet 2” i Nordamerika. Och då blir de alla arbetslösa. Kanske.

Johan Martinsson