Spelet som Svenska Kyrkan borde använda som lockbete

Jonas Högberg: Historiens
fem bästa genrekorsningar

1 av 5
5. ”Odama” (2006)
SPELA

Det är mashups som är det nya heta i Hollywood nu. ”Cowboys & aliens”, ”Pride and prejudice and zombies” och ”Abraham Lincoln: Vampire hunter” är några kommande storfilmer som skamlöst föser samman aparta genrer.

Här är spelvärldens bästa svar, om Jonas Högberg får välja.

5. Odama (strategi + flipper)

Det finns två saker du bör veta om Yoot Saito:

1. Han är galen.

2. Han tillåts göra spel.

Detta har bland annat resulterat i husdjurssimulatorn ”Seaman” där du kan konversera med en fisk. Fisken ifråga har nämligen ett människoansikte. Och tar varje chans den får att förolämpa dig.

Men det har också resulterat i det ännu märkligare ”Odama”, ett flipperspel som utspelar sig i feodala Japan.

Här ropar man via mikrofon ut taktiska order till sin armé samtidigt som man bokstavligen spelar flipper på slagfältet och försöker mosa fiendens trupper. Kaos är bara förnamnet. Samtidigt är hela premissen så utflippad att det är tvärt omöjligt att sluta spela när man väl börjat.

Att Yoot Saito tillåts göra spel är med andra ord en ynnest för mänskligheten.

4. Puzzle quest (pussel + rollspel)

Det finns många pusselspel där man ska para ihop tre likadana symboler (”Zoo keeper” och ”Bejeweled”, till exempel). Men inte riktigt lika många där man mellan pusslandet traskar runt i en fantasyvärld och utmanar drakar, belägrar borgar och letar magiska runor. Under pusslandets gång har man i ”Puzzle quest” även tillgång till allsköns olika trollformler som på ett eller annat sätt kan hjälpa en att skada sina motståndare.

”Puzzle quest” är både episkt och mysigt. Och kanske är det den otippade kombinationen som verkligen gjuter liv i den här diaboliskt beroendeframkallande sagoanrättningen.

3. Rez (musikspel + rälsskjutare + sexleksak)

Spela ”Rez” och möt Gud. Så skulle det kunna låta om Svenska Kyrkan skulle få för sig att använda ”Rez” som rekryteringsverktyg. Det är nämligen lätt att bli religiös när man spelar det.

De psykedeliska färgerna, de kala, tunna ”Tron”-miljöerna, de absurda effekterna – det är som taget ur en annan värld. Musiken skapas bit för bit av dig i takt med att du skjuter ned de vektorliknande fienderna. ”Rez” är harmoni. ”Rez” är himmelskt.

Bonusfakta: ”Rez” kan vara ganska naughty också. I Japan släpptes nämligen en specialversion av spelet där en vibrator ingick som ett sätt att ytterligare förhöja upplevelsen.

2. Henry Hatsworth in the puzzling adventure (pussel + plattform)

Det är inte ofta gamla gubbar får iklä sig huvudrollen i spel, och det är verkligen inte ofta vi får en gubbe av Henry Hatsworths dignitet att göra sällskap med. Hatsworth är en äventyrare av den gamla skolan. Han letar skatter iförd plommonstop och gör upp med nedriga rivaler i tid och otid. Men samtidigt tvekar han inte att nyttja modernitetens nycker. När han dricker te brukar det nämligen alltid sluta med att han skuttar in i sin fräcka robotrustning och mosar allt motstånd.

Spelet blandar 2D-plattformande med pusslande på ett oerhört snyggt sätt. De fiender man tar av daga på den övre DS-skärmen, där plattformandet utspelar sig, förpassas sedan till den undre, där en ”Bejeweled”-kopia tvingar dig att ta hand om dem igen. Något som är lättare sagt än gjort när aktiviteten på de båda olika skärmarna tar fart på allvar. Svårighetsgraden är brutal.

Så är det ju också veteranerna som allt som oftast visar var skåpet ska stå.

1. Portal (logikpussel + FPS)

En förstapersonsskjutare där man inte skjuter på folk? Det låter ju alldeles, alldeles... underbart.

”Portals” klurighet ligger på en sådan kittlande hög nivå att det skulle kunna förvirra en Nobelpristagare i fysik. Portalerna man skjuter hål i sin omgivning med är givetvis till för att forcera avstånd och fiender på ett ganska rättframt sätt, men när man börjar applicera riktningsförhållanden och ackumulerande hastighet blir det svårare att hänga med i svängarna.

Att spela ”Portal” kan liknas vid slutet på Stanley Kubricks ”2001” då Bowman tvingas födas på nytt för att kunna omfamna och förstå sina nya gudalika krafter. Precis så awesome är det.

Och likheterna slutar inte där.

Följ Spela!

Vill du också ha koll på när vi publicerat nya recensioner, förtittar, krönikor och reportage?

Du kan följa Spela på både Twitter och Facebook.

Följ oss på Twitter här!

Följ oss på Facebook här!

Jonas Högberg