Lika berusande som belönande

Uppdaterad 2011-06-22 | Publicerad 2011-06-10

Svårt att tröttna på
nya Infamous 2

ACTION Sandlådegenren handlar inte om målet, den handlar om resan.

Det är i resan som dess hyllade valfrihet ligger – uppdragens inledning och slut är ju alltid desamma, men vägen mellan dem kan se ut hur som helst. Det är resan man ägnar överlägset mest tid åt. Det är resan som är viktigast.

”Infamous 2” tar vara på det där.

Det handlar om Cole MacGrath, ofrivillig hjälte begåvad med elektriska superkrafter. Denna gång parkourhoppar han omkring i New Orleans-inspirerade staden New Marais – och den är fantastisk att resa igenom. Framför allt går det undan. I samma ögonblick som Cole tagit sig upp på taknivå kan han börja glida fram över elledningar, få upp enorm fart, använda den för att göra jättehopp till nästa elledning och sedan fortsätta ännu snabbare. Det är berusande och belönande och man tröttnar aldrig.

Problemet ligger snarare i vad som händer när man kommer fram.

”Infamous 2” är ett färgstarkt spel med roliga uppdrag och bra kontroll. Men det innehåller också lite för många slentrianstrider med helt anonyma fiendehorder. Kämpandet blir mer smärtfritt ju mer superkrafter man låser upp, men det tar lite för lång tid innan blir underhållen av dem.

Och nej, jag vet. Det handlar ju inte om målet. Men man blir ändå besviken när det inte kan leva upp till resan dit.

Följ Spela!

Vill du också ha koll på när vi publicerat nya recensioner, förtittar, krönikor och reportage?

Du kan följa Spela på både Twitter och Facebook.

Följ oss på Twitter här!

Följ oss på Facebook här!

Johan Martinsson