Driver dig till helt underbart vanvett

ACTION Att göra ett svårt spel 2011 tyder på mod. Att göra ett spel som är dubbelt så svårt som sin redan vansinnigt svåra föregångare tyder på ett självförtroende bortom denna värld.

För spel handlar numera väldigt lite om skicklighet. Döden har trivialiserats enormt det senaste decenniet i och med allt lättare svårighetsgrader och allt rikligare checkpoints. Vi är inte längre rädda att misslyckas när vi spelar, därför njuter vi inte heller lika mycket av våra segrar.

Men ”Dark souls” är inte här för att hålla dig i handen. Uppföljaren till det sadistiska ”Demon's souls” är ett spel av den gamla skolan; den som säger att det är omöjligt att lära sig, omöjligt att växa, omöjligt att utvecklas utan – ständiga – motgångar.

Ännu bättre än föregångaren

Du kommer att dö när du spelar ”Dark souls”. Du kommer att dö tusentals gånger på de mest brutala sätt: genomborrad av svärd, lansar och yxor, mosad av väldiga troll, bränd till oigenkännlighet av drakar, puttad utför stup av odöda, förgiftad, uppäten, lönnmördad och ihjälkramad.

Och är du som jag kommer du att älska varenda sekund av det.

”Dark souls” är, med sina vidunderligt vackra medeltida landskap, murriga borggårdar, klibbiga träsk och dimmiga skogar, väldigt likt ”Demon’s souls”. Men det är faktiskt ännu bättre, tack vare att den magnifika spelvärlden inte längre är uppdelad i banor utan nu är helt sammanhängande. Tro dock inte att det rör sig om en värld i ”Oblivions” anda – ”Dark souls” präglas av en briljant bandesign där höjdskillnader, gömställen och snirkliga labyrinter frodas.

Bottenlöst djup

Och allt, från fiendeplaceringar till fällor och djävulskt smarta bossar, är konstruerat kring en enda nobel tanke: att driva dig till vansinne. Varje envig kan vara din sista. Det till synes enkla stridssystemet har ett nästan bottenlöst strategiskt djup. ”Dark souls” tvingar dig att tänka, agera – och reagera – som inget annat actionspel.

Den ständiga skräcken – jag har nog aldrig varit så rädd som när jag rekognoserar nya territorier i det här spelet – lindras av vetskapen att man inte är helt ensam där ute. Det unika onlinesystemet låter dig se glimtar av andra spelares vedermödor och lite här och var ligger meddelanden inbrända i marken som tipsar om gömda passager eller varnar för svåra fiender. ”Dark souls” är givetvis menat att upplevas mol allena, men det är underbart att ha en hel community i ryggen som hejar på och manar en framåt, speciellt under de många och långa stunder då det är som mörkast.

From Softwares spel par excellence är en ojämförbar upplevelse. I en tidsera då spel blir allt simplare, allt anspråkslösare och allt mer själlösa är det en fröjd att ”Dark souls” ställer krav på sina spelare.

Frågan är om du vågar ställa samma krav på dig själv.