Ett hån mot spelarna
Pokemon conquest är på tok för enkelt, oavsett ålder
STRATEGI Det finns de som tror att det inte går att förolämpa barns intellekt. Som av en händelse råkar det vara samma människor som gjort ”Pokemon conquest”.
Den här spinoffen utspelar sig i ett feodalt Japan där samurajer och krigsherrar försakat sina svärd till förmån för utflippade djur i alla möjliga och omöjliga färger och former. Det är inte ett traditionellt ”Pokemon”-spel rent speltekniskt, utan påminner snarare mer om omgångsbaserade strategispel som ”Advance wars” och ”Fire emblem” där höjdskillnader, miljöer och andra objekt påverkar spelet i stor utsträckning.
Erövra fiendens regioner
Och det gillar jag. Väldigt mycket.
Precis som i huvudserien kan man hitta och träna upp nya pokemons i syfte att neutralisera och kontra elementspecifika fiender. Man ska här även erövra och hålla koll på konkurrerande regioner, passar man sig inte kan grannarna få för sig att attackera ens borgar.
Som att vispa mjölk
Upplägget och utförandet är faktiskt inte alls dumt. Men tyvärr finns det en väldigt komprometterande faktor: det är på tok för enkelt. ”Pokemon conquest” är som att vispa mjölk, man får aldrig något riktigt motstånd.
Det är tydligt att Tecmo Koei underskattar sin publik, vilket är oerhört trist med tanke på att ”Pokemon”-serien aldrig dragit sig för att dela ut en virtuell blåtira eller två till sina spelare. Förutfattade meningar har styrt det här projektet. Förutfattade meningar om hur barn är och hur barnspel ska vara. Det får inte vara svårt, man ska inte behöva tänka efter.
Något som vid det här laget börjar framstå som Tecmo Koeis företagsfilosofi.
