Krigsspel är inte längre på låtsas

Alfred Holmgren: EA skjuter sig själva i foten

SPELA

Barack Obama vill bannlysa dem.

Electronic Arts vill se dem i var mans hand.

För en gångs skull pratar jag inte om tv-spel.

”Autentiskt” spel – autentiska vapen På ”Medal of honors” hemsida fanns tills alldeles nyligen länkar till flera vapentillverkares hemsidor, där k-pistar och krypskyttegevär kan beställas online.
”Autentiskt” spel – autentiska vapen På ”Medal of honors” hemsida fanns tills alldeles nyligen länkar till flera vapentillverkares hemsidor, där k-pistar och krypskyttegevär kan beställas online.

Först kan jag knappt se vad det föreställer.

Bilden liknar något som slitits loss från kroppen på en Transformer: en kompakt massa av krom och kolfiber, en skinande pipa som körts in i ett metalliskt tarmvred av svart stål och räfflad aluminium.

Enligt beskrivningen tittar jag på ett ”taktiskt optimerat stridsgevär”. Det ser ut att bestå av fler, och mer avancerade, delar än min dator. Fjädrar, sladdar, skruvar, lika många mynningar som en kyrkorgel. Och, intatuerade precis över det jag antar ska föreställa magasinet: konturerna av staten Texas. Tillverkaren LaRue Tacticals signatur.

Intill bilden finns en knapp. ”Lägg i kundvagnen”.

Jag har hittat hit via Electronic Arts officiella hemsida för fps-spelet ”Medal of honor: Warfighter”, där man under rubriken ”partners” kan få tips om en rad tillverkare av vapen och vapentillbehör. ”Medal of honor är stolt över att samarbeta med dessa märken”, står det högst upp på sidan.

Och det är inget de säger av ren artighet. På utvecklingsteamets officiella blogg, ett klick bort, är exekutive producenten Greg Goodrich eld och lågor över giftermålet mellan en underhållningsprodukt och dödlig högprecisionshårdvara avsedd för militära ändamål. Han pepprar sina inlägg med besynnerliga termer och förkortningar som har en metallisk eftersmak: ”Fast-Attach® suppressors”. ”Total Signature Reduction® (TSR)”. ”MB556K muzzle brake”. ”M720V RAID® with remote dual switch”. Att läsa bloggen är att plötsligt förstå hur obegriplig – och hotfull – spelvärlden med alla dess tekniska termer och förkortningar måste te sig för utomstående.

I ett inlägg som gör reklam för Surefire, ”the world’s finest illumination tools and tactical products”, blir Goodrich så upphetsad av all militärjargong att han inte kan hålla sig ifrån att skoja till det lite.

– Om du inte kan få tag på en ”select fire suppressed submachine gun” så bege dig till Surefires webbplats och köp dig den otroliga ”800 lumen UB3T Invictus™ Ultra-High Variable-Output LED”-ficklampan och ”light someone up”!

Det sista uttrycket är svårt att översätta. Det är en vits som bygger på att Goodrich pratar om en ficklampa (idealisk att använda med en pistol, enligt hemsidan) – och det faktum att ”light someone up” betyder något annat också. Nämligen att skjuta någon.

Obamas bryderi

Den 25 juli, fem dagar efter de uppmärksammade dödsskjutningarna på en biograf i Colorado, höll Barack Obama ett tal i New Orleans.

– Jag tror många vapenägare håller med om att AK-47:or hör hemma i händerna på soldater, inte kriminella – att de hör hemma på krigens slagfält, inte våra städers gator, citeras presidenten av Business Insider.

– Det här borde inte vara kontroversiellt. Det borde vara sunt förnuft.

Långt ifrån alla håller med honom. Det grovmaskiga förbudet mot så kallade ”assault weapons”, som infördes 1994, var ett av Clinton-administrationens mest omstridda drag. Och då var det ändå så fullt av kryphål att betydligt värre vapen utan problem läckte igenom, rakt ut på gatorna.

2004 preskriberades det tidsbegränsade förbudet. Sedan dess har ingen lyckats förnya det. Barack Obama skulle gärna se att det återinfördes, men tycker uppenbarligen inte att läget är tillräckligt politiskt gynnsamt. Dels har han den avogt inställda kongressen emot sig. Dels är det ett av republikanernas främsta kampanjknep att hetsa vapenfantasterna med hot om hur demokraterna vill ta deras rättigheter ifrån dem.

2012 är ju inte bara ett år då dödsskjutningarna avlöst varandra i USA. Det är också ett valår. Och därmed inte direkt prime time för påminnelser om att drygt 10 000 personer skjuts ihjäl i landet varje år.

Som väntat tassade de flesta på tå kring vapenfrågan efter Colorado-incidenten, trots att den slukade 12 liv. De som ville lyfta debatten om striktare vapenkontroll anklagades för att fiska politiska poäng i kölvattnet av en tragedi. Att diskutera huruvida man borde förbjuda maskeraddräkter på bio (mördaren hade varit klädd i gasmask och skyddsväst) var i mångas ögon en mer relevant åtgärd.

Samtidigt är det logiskt att Barack Obama kände sig nödgad att, i brist på ny lagstiftning, åtminstone gå ut och fördöma automatvapen offentligt. Enligt Associated Press använde mördaren i Colorado bland annat ett maskingevär av typen AR-15 – ett vapen som uttryckligen förbjöds av Clintons temporära förbud mot ”assault weapons”.

Det finns många företag som tillverkar AR-15-modeller, många företag som ogärna skulle se att den populära gevärstypen plockades ner från butikshyllorna en gång till.

Ett av dem heter LaRue Tactical.

”Du är ett jävla svin”

Läsarkommentarerna på ”Medal of honor”-hemsidan skiljer sig lite i tonen från Electronic Arts egna blogginlägg.

– Du är ett jävla svin, Greg Goodrich. Du säljer vapen till en målgrupp som till största delen består av unga män. Hur mycket var det värt? skriver spelutvecklaren Benni Lodge.

– Är du på riktigt? Har jag verkligen kommit till en EA-sajt som gör reklam för tunga vapen? Läste jag rätt? undrar Jonathan Origan.

– Driver du med mig, Greg? Är du helt jävla från vettet? Det här är bara vidrigt. Är det normalt för ett tv-spel att marknadsföra vapen och dylikt efter alla skjutningar i Amerika? rasar Martin van Vuuren.

Betydligt gladare är själva vapentillverkarna.

– Det är väldigt spännande att jobba med Greg, hans team och alla grymma samarbetspartners på det här projektet. Först trodde vi inte att ett spelföretag skulle ”fatta grejen”, men vi hade fel, hälsar en representant för LaRue Tactical på bloggen.

Och långt ifrån alla spelare håller med de kritiska rösterna. I den här branschen betraktas det som högförräderi att prata om potentiella kopplingar mellan spel och verkligt våld. Varje gång någon ifrågasätter de alltmer övertydligt politiserade (läs högervridna) krigsspelen blir svaret att de är fiktiva och därmed på något magiskt sätt fridlysta från all form av kritik. Att man helt enkelt får lära sig se skillnad på spel och verklighet, och så var det med den saken.

De flesta gamers skiter garanterat i rätten att bära vapen i riktiga livet. Men när deras spel anklagas för att uppmuntra våld – eller sexism, eller rasism – går de i taket. Rätten att spela vad fan som helst är för dem lika mycket en frihetsfråga som rätten att beväpna sig med vad fan som helst för amerikaner.

Därför kan det tyckas märkligt att det till slut är Electronic Arts själva – företaget bakom en lång rad krigsspel, utöver ”Medal of honor” även svenska ”Battlefield”-serien – som skjuter sönder det där argumentet. Som självmant bygger en bro mellan fiktion och verklighet. Som suddar ut gränsen mellan vapenfantasi och vapenfanatism. Vill man skydda sig från kritik finns det ju mer uppenbara taktiker än att med ena handen säga att krigsspel bara är på lek och skoj, medan den andra uppmanar spelarna att i verkliga livet utrusta sig med exakt samma precisionsvapen som de kommer kunna använda i ”Medal of honor: Warfighter”. Eller att hajpa sin titel med något så absurt som en otvivelaktigt dödlig tomahawk-yxa (”The voodoo hawk”) som spelets designers tagit fram tillsammans med knivtillverkaren Sog.

När Greg Goodrich utannonserade samarbetet mellan Electronic Arts och LaRue Tactical konstaterade han att denna nya ”partner” knappast kommer som någon överraskning, ”eftersom LaRue 18" 5,56 Optimized Battle Rifle synts i varenda bild vi släppt från Medal of honor: Warfighter”. Blogginlägget innehöll även en bild på Goodrich i full färd med att avfyra ett LaRue-gevär, och bar rubriken ”The dead center of precision!”

Men den stora frågan handlar inte längre om Electronic Arts precision.

Utan vad de egentligen siktar på.