”Magic” möter Godzilla

1 av 5
SPELA

STRATEGI Som bosatt i Tokyo – staden där varje dag är en enda lång väntan på nästa tyfon, eller vulkanutbrott, eller jordbävning, eller missilnederbörd som blåser in från Nordkorea-hållet – borde jag vara ungefär lika road av domedagssimulatorer som Ku Klux Klan är av Barack Obama.

”Monsters ate my metropolis” är också uppenbart inspirerat av just japanska katastroffilmer där allehanda kreatur som hör hemma långt, långt ner på havets botten får för sig att kliva upp på land och reducera Tokyo till en pyrande kolbädd. Men det är svårt att bli särskilt illa berörd när vapnen består av discokulor, tsunamis, ufon med akttansikten och kaskadspyor av episka proportioner. Både de bitvis briljanta animationerna och den absurda inramningen skvallrar om att det är amerikanska tv-kanalen Adult Swim (”Robot chicken”, ”Aqua teen hunger force”) som står för produktionen.

Även spelmekaniskt ruvar ”Monsters ate my metropolis” på bråddjup man inte kan ana vid ett första ögonkast. Istället för att bara välja ett monster och hamra loss hejvilt på närmaste metropol måste man lugnt och metodiskt bygga upp sin kortlek (!) för att sedan spela ut rätt kort mot den försvarande staden – tänk ”Magic: The gathering” möter ”Godzilla”. Under tiden förfogar man över en egen stad vars kortlek också måste hållas välfylld (vilket, föga överraskande, går lättast om man betalar för nya kort) så den kan stå pall mot invaderande onlinespelare.

Samtidigt, om man har oturen att bo i Tokyo, som man ber för att ens verkliga hemstad ska ha lika mycket tur.

FAKTA

Monsters ate my metropolis

Från 9 år

Format (testat överst):

IOS (free to play)

Android (free to play)

Spela även: ”Zombies ate my neighbors” (Super Nes, Mega Drive). De ironiska skräckspelens moder.

Visste du att... ”Monsters ate my metropolis” har en mer småskalig föregångare – nämligen ”Monsters ate my apartment”?

Just nu: hoppas vi att våra online-motspelare ska vara nådigare mot våra städer än vi varit mot deras.