Trent Reznor tycks ha glömt sina ideal
Alfred Holmgren: Sjukt att krigsmotståndaren skriver musik till nya Call of duty
Foto: JERKER IVARSSON.
”The social network”-kompositören och vänstersympatisören Trent Reznor skriver ledmotivet till nästa ”Call of duty”.
Förlåt, jag glömde fråga om du sitter ner.
Trent Reznor har ingen Oscar.
Året är 2007, Facebook en kaxig nykomling med 30 miljoner användare, och Reznor själv har inte haft en hit sedan 1994.
Vad han däremot har är en vision – och en armé av synthar och trummaskiner att verkställa den med. ”Year zero” ska bli en trilogi av konceptalbum om ett USA som korrumperats och militariserats till oigenkännlighet under en hårdför högerregering. För att verkligen borra in budskapet ska sviten dessutom förvandlas till en grafisk roman, en film, kanske till och med en tv-serie på HBO.
Och måltavlan går inte att ta miste på. Reznor har hittills varit känd för sin introverta självskadelyrik, men efter sju år med George W Bush vid makten tycks han för första gången ha lärt sig hata något annat än sig själv.
När den första skivan släppts, och den konservativa regeringen bytts ut mot en liberal, rinner dock satsningen ut i sanden. Trent Reznor byter spår, lägger Nine Inch Nails på is, börjar komponera filmmusik. Vinner en Oscar.
Fem år efter ”Year zero” får han en ny chans att tonsätta en berättelse om ett USA som i en nära framtid låtit det militär-industriella komplexet skena fritt.
Den heter ”Call of duty: Black ops II”.
Och tydligen har Reznor glömt vad det var som en gång gjorde honom så arg. För han tackar ja.
Kanske har han bara missat hur ”Call of duty” glamoriserar Bush-erans kusliga krigskåtma. Kanske har han missat att just ”Black ops II” likställer vänsterrörelsen Occupy Wall Street med – som salon.com uttrycker det – ”terrorism, kaos och våld”. Kanske har han missat att utgivaren Activision står för exakt den sorts kreativitetskväsande storbolagspolitik han ägnat sin karriär åt att försöka bekämpa. Kanske har han missat att deras spel kretsar kring högteknologisk, lågintelligent krigsporr för människor som främst kommunicerar via high fives.
Något vi vet med säkerhet är dock att ”Call of duty” varje år säljs i ungefär lika många exemplar som Trent Reznor sålt skivor sedan debuten 1989.
Och att man inte kan äta en Oscar.
