Om spel inte var kultur hade vi inte haft Zelda

Johan Martinsson: För sent att ändra sig nu

SPELA

Ledsen, alla låt-spel-vara-spel-ivrare. Vi kan inte sluta skriva om spel som kultur. Det är alldeles för sent för det.

Johan Martinsson.
Johan Martinsson.

I den här spalten, för en vecka sedan, utropade Tobias Bjarneby ”Låt spel vara spel!” och avslutade därmed en krönika som jag uppfattade som underlig på många sätt. Inte bara för att Bjarneby verkar ställa sig i samma ringhörna som ”God of war”-skaparen David Jaffe i frågan om spelskribenter bör utöva kulturkritik. Och inte bara för att han råkat skriva att ”Jaffe har hela speljournalistkåren mot sig” när han rimligen måste ha menat att ”Jaffe har 1 procent av speljournalistkåren mot sig”.

Utan också på grund av den där uppmaningen. Låt spel vara spel.

Det är nämligen för sent för det.

Inget Zelda, inget Half-life

Om vi hade låtit spel vara spel så hade vi fortfarande spelat schack eller, möjligtvis, ”Pong”. Om vi hade låtit spel vara spel så hade vi aldrig fått spela ”Zelda”, ”Final fantasy” eller ”Half-life”.

Redan för länge sedan lät vi spel vara mer än spel – mer än lekar med regler – och bevisade därmed att det visst gick att kombinera berättande och interaktivitet. Sedan dess har vi dessutom fått uppleva ”Bioshock”, ”The path” samt ”Braid” – och ser man inte någon mening med att analysera deras historier ur ett kulturellt perspektiv så vet jag inte vad jag ska säga.

Men det underligaste med att hylla Jaffes blogginlägg är att detta inte vände sig mot att kritiker hyllar spel med kulturella värden – utan mot att de har mage att kritisera sådana som saknar dem. Vi ska inte tro att vi är något. Spel är spel, spel är perfekta som de är – och miljontals medhållande spelfans är argumenten som talar för Jaffes sak.

Kan nå så många fler

Vilka är våra?

Det ska jag berätta: de som inte spelar. De som älskar film och berättelser – men som aldrig skulle kunna spela ett handlingsbaserat spel. De som inte orkar med de könsstereotypa karaktärerna, de ändlösa våldssekvenserna, det ständiga kravet på att prestera och besegra.

Den enorma mängd människor som en interaktiv underhållningsform skulle kunna nå ut till.

Om bara spel kunde fortsätta tillåtas vara mer än spel.

FAKTA

Bäst just nu

Bioshock (Xbox 360/Playstation 3/PC)

Det mest övertygande svaret på Ayn Rands ”Och världens skälvde” som jag har sett. Och – herregud – det är ett spel!

Läs recensionen här!

The path (PC)

Det bästa exemplet på att man kan göra ett spel men ändå strunta i det där med spelregler. Och på vilka möjligheter som öppnas upp om man gör det.

Läs recensionen här!

Heavy rain (Playstation 3)

Det finaste beviset på hur fantastiskt mycket spelmediet har att vinna på att låna några Hollywood-grepp.

Läs recensionen här!

Johan Martinsson