Ett dråpligt misslyckande

1 av 2
SPELA

Rocksångaren Lewis och hans flickvän Jen attackeras av ett monster efter en konsert. Lewis blir bortrövad. Jen vaknar upp på sjukhuset. Utanför sin kropp. Vid hennes sida står Scree, en bevingad demon. Som talar om att Jen har oanade krafter. Att hon är utvald. Att rädda en parallellvärld som hotas av kaos och ondska.

”Primal” är ett närmast dråpligt misslyckande.

Den tillkrånglade storyn berättas i evighetslånga dialoger. Vi växlar mellan Jen och Scree. Deras olika egenskaper är så begränsade att det är förolämpande. Scree kan exempelvis klättra på stenväggar. Fast bara ett fåtal – allt som inte leder vidare i äventyret är blockerat.

Paret traskar genom deprimerande öde landskap och städer. Återvändsgränder och låsta dörrar. Jen slåss mot monster med sega rörelser.

Den som mot förmodan går vilse kollar kartan, där nästa delmål oftast markeras. Eller ber Scree om tips med en knapptryckning.

”Vad ska vi göra nu, Scree?”.

Vad sägs om att stänga av eländet, Jen?

”Primal” vill vara storslaget och atmosfäriskt likt ”Soul reaver” eller ”Ico”. Det har potential med sina karaktärer och höga tekniska nivå.

Men det är inte det minsta underhållande eller roligt.

Henrik Rudin