Välgjort – men ganska sterilt

SPELA

Till ”Amplitude” har man köpt in låtar av populära artister som Pink och Blink 182, och kombinerat dem med ett välprogrammerat spelsystem där man kontrollerar olika ljudspår genom att trycka på handkontrollens knappar i takt till musiken.

Men hur perfekt spelmekaniken än fungerar handlar ”Amplitude” egentligen bara om att titta på blinkande neon, lyssna på uttjatade hits och låtsas att man är ljudtekniker.

Teknisk fulländning innebär inte automatiskt ett underhållande spel. Och utan en matta att dansa på eller en ”Parappa the rapper” att charmas av känns musikspelsgenren plötsligt steril och ointressant.

Tobias Bjarneby