Eye-toy har tappat groovet

SPELA
Henrik Rudin viftar förgäves.
Henrik Rudin viftar förgäves.

Stopp stopp, nu går vi lite för fort fram på dansgolvet va? Bara för att kameraflirtandet i ”Eye-toy play” i somras var rent underbart kan man inte snärja oss med vad för tunn uppföljare som helst. Det gäller framför allt att tänka på vad man har för spelidé i grunden.

I ”Play” var det ju framför allt variationen, enkelheten och de oväntade påhitten som charmade. I ”Groove” dansar vi – det vill säga viftar med armarna – till en bunt låtar som Madonnas ”Music”, Elvis-remixen ”A little less?” och ett obligatoriskt urval cheesy 70-talshits som ”Y.M.C.A.”.

Lite dammigt och tunt, och här finns egentligen inget riktigt spelläge mer än att avverka enstaka låtar – alltså en jakt på hiscore, där man av nån rutten orsak dessutom måste skriva in sitt namn varje gång.

Värst är att musikspel ju handlar om precision. Och det är inte Playstation-kamerans starka sida. Det är lätt att köra in en armbåge på fel ställe. För att inte tala om att dansa två spelare på samma gång.

Nej, nån ”Groove” kan vi knappast tala om.

Henrik Rudin