Makalöst vackert vampyräventyr

1 av 2
SPELA

En ung stilig vampyrjägare i lång slängkappa. En blodröd fullmåne ovanför ett gigantiskt slott. Fladdermöss som flockas kring slottstornen. En mullrande kyrkorgel, ekande körer och hjärtskärande stråkar.

Få spelupplevelser är lika starka som de första stapplande stegen i en ny återgivning av Draculas mytomspunna Castlevania. Och slottet i Playstation 2-spelet med samma namn är verkligen en av spelhistoriens allra vackraste byggnader. Ljuset från månen lyser upp enorma stenskulpturer och väggmålningar, och tanken på vad som väntar längre in ger rysningar.

Ibland saknar jag känslan av att utforska ett helt sammanhängande slott, som i seriens allra finaste ögonblick "Symphony of the night". Och när spelet nu väl är uppdelat i skilda banor förvånas jag över att de är så förvirrande lika varandra. Men oftast rusar jag bara in i närkamp med någon av alla de makalösa varelser som bor i slottet, låter piskan vina genom luften och älskar varje sekund av det.

Tobias Bjarneby