Lynniga fiender tar bort spänningen

1 av 3
SPELA

Spionhistorier finns det gott om. Och spel som bygger på en tv-serie är det inte heller någon direkt brist på. ”Alias” förvandlar inga tjugolappar till guld i plånboken, eller överraskar på något annat efterlängtat sätt. Och har du inte hängt med i serien är det svårt att greppa storyn. Men det är ändå ett rätt okej spel.

Som CIA-agenten Sidney Bristow ger du dig ut på uppdrag med en mängd förklädnader och högteknologiska prylar i fickan. Du kan krypa, ducka, smyga längs väggar och kika fram runt hörn. Och – förstås – peta upp lås och hacka dig in i hemliga datorsystem. Och du har hela tiden kollegorna med dig, via radio eller diskret förklädda i närheten, redo att leverera något smart tips eller nytt uppdrag.

Spelet har det mesta en spionhistoria ska ha. Men opolerade kontroller och lynniga fiender tar bort mycket av spänningen. Det enklaste sättet att ta sig fram är oftast bara att rycka åt sig närmaste tillhygge och tjuvrusa rakt på. Och visst, du får en hel del action, men knappast någon finess. ”Alias” funkar och roar ett tag, men svajar för mycket för att kunna bli något förstahandsval i spionspelshyllan.

Therese Granlund