DEVIL MAY CRY 3

SPELA

Man behöver inte ha en obotlig hangup på stiliserat övervåld och japansk machoism för att gilla Devil May Cry-spelen.

Men, gosse.

Så det hjälper.

Det är inflationsvarning på långa skinnrockar som sveper i slow motion, orimlig akrobatik och andra våta John Woo-drömmar.

Blanda med safaribilder från ett gotiskt inferno och du har ett av de snyggaste verken till PS2 – men ”Devil may cry 3” är tillräckligt bra för att backa upp den gnistrande ytan.

Det utspelar sig före den första titeln och är en familjefejd mellan halvdemonen Dante och tvillingbrorsan Vergil. Precis som undertiteln ”Dante’s Awakening” antyder, så är det också här han först kommer i kontakt med sin demoniska natur.

Med ett knapptryck kan man flexa mellan hugg- och eldvapen och utföra de mest sanslösa attackcombos – och som tidigare får du mer kosing (demonblod) beroende på hur avancerat du tar monstren av daga.

Svårighetsgraden kan tyckas absurd till en början, men när man kolat tre, fyra gånger blir ”Easy”-nivån tillgänglig.

Dagens tips till nybörjaren, alltså:

Dö.

Det är det värt.

Kristofer Ahlström