JADE EMPIRE

SPELA

Vid en första anblick är ”Jade empire” det perfekta rollspelet.

Bioware har spänt musklerna till bristningsgränsen efter att hela världen hyllat deras ”Star wars”-epos ”Knights of the old republic”. Men de har bara lyckats göra om samma sak igen – fast i ninjapyjamas.

Sprunget ur något som ser ut som en blandning av gamla kung fu-filmer, ”Crouching tiger hidden dragon” och gammalkinesisk mytologi inleds historien om den unga martial arts-studenten med ett dunkelt förflutet och predestination Livsavgörande Öde.

Ambitionerna är höga och bärs pampigt upp av ett rikt persongalleri, en dialog full av nyanser och stora valmöjligheter i ditt alter egos egen replikbank.

Trots det reduceras man – som i de flesta rollspel – lik förbannat till en schablon. Man är snäll eller elak och valet får konsekvenser för hela imperiets framtid, men för att uppleva båda tvingas man spela om. Jag är inte alls förtjust i det greppet.

Striderna – som spel et lutar sig tungt mot – är i realtid men möjligheterna att utveckla nya färdigheter är rätt få.

Dessutom är de vackra miljöerna egentligen bara en samling tjusiga scenkulisser som tvingar spelaren linjärt framåt med starkt begränsad interaktivitet.

”Jade empire” är inte den sensation hajpen talat om. Det är ”Knights of the old republic” – en gång till.

Peter Ottsjö