STARFOX ASSAULT

SPELA

Jag har precis blivit blåst.

”Starfox assaults” första uppdrag tar sig ut ur tv:n och belägrar hela vardagsrummet. Arwingen lågsniffar över vatten, rollar mellan vågor av fiendeattacker och pepprar luftvärn som om det inte fanns någon morgondag.

Frontmannen Fox McCloud och hans anhang bollar Cartoon networkoneliners mellan sig innan de sänker första bossen med en novabomb.

Det är den självklara starten på uppföljaren till 1997 års mästerliga rymdshooter ”Lylat wars”.

Det är tio minuters total närvaro. Sedan – ridå.

Någon slug sadist hos entreprenören Namco har orkestrerat en nästan total nedmontering av själva poängen med ”Starfox” – uppdragen i luften.

Man tvingas ur farkosten och lejonparten av spelet degraderas till en medioker tredjepersonsskjutare, komplett med fladdrig kontroll och fantasilösa banor.

Under korta episoder – som i det kamikazelockande asteroidbältet – är magin plötsligt tillbaka.

Fast det hjälper inte.

Fox McCloud är ingen räv längre.

Han är en kalkon.

Peter Ottsjö