Sprayar tomhylsor som konfetti

COLD WINTER

Ladda för lite okomplicerat manglande.
Ladda för lite okomplicerat manglande.
SPELA
Möt Andrew Sterling.
Möt Andrew Sterling.

Det pågår ett krig därute.

Utan någon vinnare.

Än så länge.

I en genre som redan knakar högljutt i fogarna av överbefolkning är det dags att klämma in ännu en titel. ”Cold winter” är alltså en singelskjutare som sprayar tomhylsor som konfetti – med en storyline som tänjs åt alla håll i sina försök att hålla samman ursäkter för att få meja urskillningslöst på allt som rör sig.

Har du hört den förut?

Visst har du det.

Och inte är det PS2:ans starriga grafik eller de burkigt svävande röstpåläggen som gör att ”Cold winter” hävdar sig i konkurrensen med ”Area 51” och ”Killzone”.

Inte heller de over the top-brutala mellansekvenserna: redan innan spelet börjar har man matats med elchocker, knäckta fingrar och blodloskor.

Det handlar helt enkelt om – enkelhet.

Jag skulle vilja klistra ”Cold winters” spelglädje kring den blankslitna marknadstermen "pick up and play":

Här finns inga huvudkliande high brow-ambitioner, bara ett 30-tal vapen, möbler att välta för skydd, saker som exploderar och ett system där man kan tillverka egna vapen genom att kombinera föremål man stöter på längs vägen.

Foten är lika stadigt planterad på gaspedalen som fingret runt avtryckaren.

Å andra sidan är det samma tänk som gör att Cold Winter aldrig kommer toppa någon prispall.

Men det gör å andra sidan ingen.

Ännu.

Kristofer Ahlström