Dumpedagogiska uppdrag i lövtunn story

Men ”Liberty City” är ändå det bästa spelet til PSP

SPELA

Ett par timmar in i "Liberty City stories" är jag redo att sänka spelet med en spade och låta det sova bland fiskarna.

I skenet av mästerliga "San Andreas" känns återkomsten till sandlådevärldarnas definitiva genombrott som en devalvering av hela serien. Jag vet, det är både en orättvis och omöjlig jämförelse.

Men. Storyn är lövtunn, huvudrollsinnehavaren Tony Cipriani en träbock och uppdragen dumpedagogiskt repetitiva.

Först när Cipriani når businesskvarteren på Staunton Island faller allt på plats och "Liberty City stories" vågar stå på egna ben i Rockstars gangstervärld.

Men då är det inte så långt kvar – storyläget och spelets sidouppdrag är inte alls lika omfattande som vi blivit vana vid.

Samtidigt är "stories" ett självklart köp för PSP-ägaren och rent tekniskt imponerar det med ett fåtal undantag. Liberty City lever, fordonsfysiken är – som vanligt – klanderfri och laddningstiderna inget att prata om.

Det här är det bästa spelet till PSP.

Och det sämsta "GTA" sedan serien återföddes i tre dimensioner.

Bonus: För första gången är "GTA" utrustat med flerspelarläge – totalt åtta spelare kan delta samtidigt i sex olika varianter, bland annat herre på täppan och anfall och försvar.

Peter Ottsjö