Fem plus och inget annat

Canis cadem edit är en svartögd satir om auktoritets- och maktmissbruk

SPELA

Man kan möta Gud på många ställen.

I mitt fall sker det i en linoleumkorridor tyngd av dammsjok och förtryck.

Precis som Manchester United-fansens plakat och banderoller Messiasförklarat anfallaren Wayne Rooney faller jag handlöst för hans lookalike, Jimmy Hopkins, i ”Canis canem edit”.

Han är en antihjälte skuren ur trulig rebellism.

Och han följer samma snitt som löper genom hela den skräddarsydda upplevelsen som är Rockstars nya spel, ett spel med humor, hjärta och en expeditionsglädje jag bara känt hos just – Rockstar.

Allt det man lärt sig med ”Grand theft auto” – frirumlande miljöer, slipat manus, karaktärer med ena benet genom tv-rutan – används här för att ta examen från sjätte generationens tv-spel på ett sätt som ingen kommer toppa.

Men det där är bara spelmekanik.

Det viktigaste är budskapet.

I kärnan är ”Canis canem edit” en svartögd satir om auktoritets- och maktmissbruk.

Till exempel skildras de vuxna som korrumperade alkisar som smyger runt bland porrhyllorna i videobutiken och mest strävar efter att kuva allt omkring sig.

Liksom den oinsatta vuxenvärld som nu vill fördöma det här spelet.

Jimmy Hopkins kanske inte är Messias.

Men ”Canis canem edit” är definitivt en profetia.

Fem plus och inget annat.

Kristofer Ahlström