Allt är tre gånger bättre

Call of duty 3 är vanvettigt snyggt - men bäst i flerspelarläge

SPELA

Vi måste börja i fel ordning.

Med flerspelarfyrverkeriet.

Redan i fjol kändes digitala tolkningar av den franska landsbygdens 40-tal som ett irriterande skavsår. Ändå blev det förhållandevis pliktskyldiga multiplayerläget i ”Call of duty 2” en av Xbox lives största succéer. Då kunde åtta spelare gå loss.

Nu är det 24.

Och just treans multiplikationstabell är en lämplig värdemätare här, allt är tre gånger bättre. Nya utvecklarna Treyarch har bombat omgivningarna med fler vapen, fordon och nya möjligheter. Ett av dem heter ”War”, en vansinnigt intensiv variant av ”Capture the flag”.

Dessutom är spelarens identitet starkare förknippad med en specifik roll; spaningssoldaten agerar krypskytt och kan begära eldunderstöd från luften, underhållssoldaten kan dela ut ammunition och sjukvårdare kan kardiologpumpa liv i sårade bröder. Om förlagan var stum i sitt upplägg är dynamiken i ”Call of duty 3” lika elastiskt som spandex.

Visst, här skönjs spår av både ”Battlefield” och ”Halo 2”, men det är omsorgsfullt valda stölder.

Singelläget är lite svårare att hetsa upp sig över. Det är fortfarande bra och på sina håll vanvettigt snyggt men har inte tagit många kliv på den historiska shooterns evolutionsstege. Och det lider fortfarande av det kvalfyllda checkpointsystemet – räkna med att få spela om långa utdragna partier. Igen. Igen. Och igen. Eller välj flerspelarfrenesin.

Det är inget svårt val.

Peter Ottsjö