Nytt – men ändå välbekant

Metal gear solid 4: Guns of the patriots drar det kapitalistiska systemet inför rätta

1 av 11
SPELA

Det här är inte en recension. Det är ett hemma hos-reportage.

Hideo Kojimas spel har egentligen alltid varit en inbjudan till hans värld och synsätt. Från atombombsrädsla till knepiga memeteorier har han laddat sina berättelser med teser som lodar så djupt att de nått bottnar ingen annan varit i närheten av.

I ”MGS4” drar han hela det kapitalistiska systemet inför rätta och målar en värld där krigsbudgetarna styr världsekonomin. Krig som handlar om att balansera tillgång och efterfrågan, snarare än territorier eller ens olja.

Och eftersom det är Kojima, så dyker det upp diarréande soldater och blöjbärande apor som dricker läsk mellan varven också.

Det fina med ”MGS4” är att allt är nytt, men samtidigt väldigt välbekant.

Ingen serie omsluter spelaren i ett sådant eget universum av karaktärer och stämning. Det är svårt att inte lägga sig i gangbanghögen av spelkritiker som vill älska med Kojimas hjärna när såväl inre som yttre referenser flätas samman så tätt och smart.

Storyn om den åldrande Solid Snake löper som ett åderbråck genom världsdelar, politiknojiga intriger och en klassåterträff av spelvärldens kanske bästa persongalleri. Det skulle krävas en hel kartbok för att sammanfatta alla kopplingar och vändningar. Men egentligen går det att klämma ihop allt i tre futtiga bokstäver:

Köp.