För riktiga stridsvagnsnördar

SPELA

Panzer IV, Matilda, tidiga T-34/76.

Den här recensionen kunde ha slutat där. För det är bara djupgående stridsvagnsnördar som kan uppskatta det här. ”Steel fury” liknar mer ett dio­rama över pansarklädd kärlek än ett färdigt spel. Grafiken är så lågbudget att det skulle kunna vara Panduro-pyntade miniatyrmodeller som rör sig över de suddiga och fattiga texturerna. Uttrycket ”leka krig” får en ny betydelse. Men ”Steel fury” är en simulator. Det innebär att bandkrängningar och pajade växellådor är vardagsmat, att kontrollerna är ogästvänliga och att det här spelet inte är för mig och, högst troligt, inte för dig heller.