Frustrerande klickande

SPELA

Jag får nästan svindel när jag tänker på att peka & klicka-genren levt ungefär lika länge som jag – utan att ens råda bot på sina första barnsjukdomar. ”Nikopol” ser lika grafiskt avancerat ut som ”Myst III” från 2001 och har samma designbrister som sina förfäder. Frustrationen över de godtyckliga pussellösningarna blir bitvis knäckande, man önskar att man hade en muspekare stor som en knytnäve så man slapp gå igenom skärmen pixel för pixel i jakt på rätt föremål. Och jag tror att ”Nikopol” trivs ganska bra med det. Det här är ju inte en genre som överlevt genom att vara tillmötesgående. Eller populär, för den delen.