BRILJANT!

SPELA

Jaha.

Vad finns det kvar att säga, liksom?

Det här är som att försöka recensera hela den moderna spelkulturen i ett enda svep. Ingen annan serie – nej, inte ens ”Metal gear solid” – har betytt lika mycket för mediet som ”GTA”, såväl popularitets- som utvecklingsmässigt.

Så vad är det meningen att jag ska göra med det här spelet, ett halvår efter att konsolversionen släpptes? Man har ju redan knockats, golvats och precis kravlat sig upp i sittande ställning igen.

Jag är lika trött på att skriva om ”GTA:s” skildring av den amerikanska drömmens skuggsida som du är att läsa om det.

Det fråntar givetvis inte briljansen i berättelsen om Niko Bellics ”Alice i underlandet”-vandring från det ena surrealistiska mötet med västerländsk kapitalism till det andra. Eller att det här är Rockstars mognaste och mest gripande krönika hittills. Det är inte så mycket ett spel som det är en parallell värld. Det är dessutom snyggare – om än väldigt maskinprövande – än vad din Xbox 360 eller Playstation 3 kunde prestera.

Så låt oss prata om nyheterna.

Om reprisfunktionen som låter dig spela in och redigera videoklipp av din framfart i världen, och som definitivt kommer bli en Youtube-slukare av ”Halo 3”-rang.

Om den utökade multiplayerdelen som tillåter 32 samtidiga spelare att leva fan på världens vackraste och största betonglekplats.

Men hur man recenserar, eller ens betygsätter, det – tja, där saknar jag ord.