House of the dead

SPELA

Självinsikt.

Det trodde jag inte att företaget som försökt göra Nights till ett slags småbarnsjesus och Sonic till en dramaserie besatt.

Men här är den.

”House of the dead: Overkill” gör upp med seriens ökänt B-betonade förflutna på det enda logiska sättet: det gör narr av allt i en burdus orgie i ost och blod. Tänk dig föregångarnas själaskärande ofrivilliga humor fast med ett medvetande. Det parodiska prickskyttet funkar också ypperligt, trots att humorn känns mer Svullo än Tarantino.

Även om det är snuskigt och svordomsbesudlat bortom ironins gränser tar ”Overkill” ett viktigt steg för serien.

Och, inte minst, för Sega.

Alfred Holmgren