Metroid prime trilogy

SPELA

<p>Action Samus Aran har alltid gått sin egen väg. När andra spelhjältinnor slitsat kjolarna och fluffat upp dekolletaget så har hon obevekligt plöjt vidare som en Susan Sontag med strålkanon.</p><p class="noIndent">Med debuten ”Metroid” (1986) bröt hon inte bara mark genom att vara en av de första hjältinnorna i spelhistorien – hon gjorde det dessutom med en titel som blev föregångare för ett helt nätverk av genrer. Framförallt så bar det på arvsmassan till det som skulle blomma ut i överlevnadsskräck. En klaustrofobisk atmosfär letade sig ut från Zebes labyrinter, ackompanjerad av ett suggestivt soundtrack och det ödsliga pipandet när energin var på upphällningen.</p><p class="noIndent">När ”Metroid prime” laddade om serien på Gamecube 17 år senare så var det just cellskräcken som togs tillvara på. Visst, miljöerna var mer varierade – från lava till snö – men eftersom allt skildrades genom Arans visir var det som att spela instängd i en plåtsarkofag. Och till och med Nintendos ökänt förändringsfientliga publik köpte perspektivbytet: bara i USA sålde spelet över en miljon ex.</p><p class="noIndent">Uppföljarna ”Echoes” och ”Corruption” hyllades lika förbehållslöst och det senare använde sig av Wiis rörelsekänsliga kontroller, något som applicerats på alla tre spel i den här samlingen. Men eftersom de två första spelen redan är bakåtkompatibla till Wii så känns boxen allt annat än exklusiv – särskilt som den dessutom visar sig vara helt tom på extramaterial.</p><p class="noIndent">”Trilogy” är därför mest för hardcorefansen som vill ha allt samlat.</p><p class="noIndent">Eller kanske för deras raka motsats: de som aldrig fått vara en kvinna fångad i en stridscyborgs kropp.</p>

Kristofer Ahlström