Joe danger

SPELA

På nyårsafton 1967 försöker legendariske motorcykelstuntmannen Evel Knievel hoppa över den enorma fontänen utanför Caesar’s Palace i Las Vegas. Det lyckas han med, men under landningen bryter han också – i princip – varenda ben i kroppen. Han ligger i koma i 29 dagar, och när han vaknar berättar doktorerna att han aldrig kommer att kunna köra motorcykel igen.

Fem månader senare hoppar han över 15 Ford Mustanger i Arizona – och bryter högra benet.

Två månader senare är han uppe i sadeln igen.

Om något kan karaktärisera Evil Knievels karriär är det en obeveklig vägran att ge upp. Han försökte alltid en gång till.

Han hade nog gillat ”Joe danger”.

Det är ett motorcykelspel som handlar om en åldrande stuntman som gör comeback, som försöker igen, och det är dessutom ett av de sällsynta spel som redan från den stund man tar handkontrollen i sina händer känns genuint och underbart rätt.

Sedan ser man de ”Little big planet”-minnande banorna och alla dess ramper, hinder och möjligheter – och förstår plötsligt vilka fantastiska saker som man skulle kunna uppnå här.

Resten är en överväldigande fartfylld resa mot nya high score-mål, en resa som tar en från att vara en försiktig nybörjare till att flyga över tio tvärställda bussar samtidigt som man gör fem backflips utan att hålla i styret.

Men framför allt är ”Joe danger” ett spel som får en att vilja spela banorna om och om igen, tills man lyckas. Och när man väl har gjort det så fortsätter man i alla fall. Man får miljontals poäng med det är alltid några för få. Det är ett spel som får en att vägra ge upp.

Och därför är det den mest passande hommage till Evel Knievel som jag kan tänka mig.

Johan Martinsson