Briljant provokation

Bruntonad grafik ger en bild av Norrland som färglöst och bakåtsträvande.
Bruntonad grafik ger en bild av Norrland som färglöst och bakåtsträvande.
SPELA

INDIE När Kulturbygden i Sollefteå nyligen anordnade utställningen ”Kärlek i Norrland” bad de indieutvecklaren Jonathan ”Cactus” Söderström att göra ett spel på temat. Cactus, som aldrig satt sin fot i Norrland, sket totalt i kärlekstemat och valde att basera spelet på fördomar om norrlänningar i stället. Och byggde det i bruntonad Apple II-grafik för att ge illusionen av en färglös och bakåtsträvande plats.

Norrland” är ett gäng minispel som handlar om en våldsfixerad digital norrlänning som är obekväm med sin sexualitet och plågas av självhat och självmordstankar. Han vandrar omkring i skogen med sin bössa och skjuter älg, dricker öl och pissar på myror.

Cactus provocerar ofta lika mycket för att det finns en poäng som för provokationens skull. Han vill att folk ska reagera. Och i rätt kontext är det stor humor. Synen av Sollefteås kulturelit hamrandes på tangenterna för att bajsa eller tömma satsen över en pixlad porrtidning måste varit fantastisk.

Norrland” är förmodligen den raka motsatsen till vad Kulturbygden hade tänkt sig. Det är en fontalkrock mellan den underjordiske konstnären och det självgoda etablissemanget. Det är en drift både med fördomar och uppdragsgivarens pretentioner.

Det är inget briljant spel, men det är en briljant provokation.

FAKTA

Norrland

Fotnot: Ladda ner ”Norrland” gratis här !

Sju frågor till...

Jonatan ”Cactus” Söderström, en av Sveriges största indiestjärnor – och den lite läskiga hjärnan bakom nya konstspelet ”Norrland”.

Kan du berätta om ”Norrland” och varför du utvecklat det?

– Det är ett ganska udda spel jag gjorde som en konstinstallation till en utställning på Kulturbygden, ett nyöppnat kulturhus i Sollefteå. Temat på utställningen var ”Kärlek i Norrland”, och eftersom jag inte är därifrån eller har tillbringat tid där valde jag att göra ett spel baserat på fördomar om norrlänningar. Spelaren får springa runt och skjuta ihjäl djur, dricka öl, slåss med mygg, fiska och på natten visar det sig att man är självmordsbenägen och sjuk i huvudet via bisarra mardrömmar.

Hur känns det att göra ett spel som handlar om en verklig plats?

– Jag har tidigare försökt göra ett spel som bland annat handlar om hur fruktansvärt hemskt och obehagligt det är att ta sig igenom en flygplats, vilket kändes liknande men i övrigt är det väl ganska nytt att göra något sånt här. Det kändes dock inte så märkligt, att ta teman från saker man hört om ett ställe och sedan göra om det till minispel som sitter ihop var faktiskt väldigt enkelt. Det var även väldigt roligt att göra något så provocerande och sedan vara med när det visades upp.

Du gör ett spel om Norrland, medan Nifflas byggde fantasivärldarna i Saira av fragment från platser i Umeå-regionen. Varför tror du så få andra utvecklare baserar spel på sin direkta omgivning?

– Jag tror det kan vara svårt att förmedla sin omgivning i ett spel. Det är inte lätt att beskriva sin egen uppfattning av världen man har runt sig så att andra förstår ens eget perspektiv, och det är väl den intressantaste aspekten i det hela.

Varför valde du att sälja ”Norrland” på Ebay?

– Jag tryckte upp tio exemplar av spelet med omslag och allt, så när ingen ville köpa ett ex på utställningen ville jag bli av med dem. Sedan så lever jag fattigt då spel är min enda inkomst, så lite extra pengar till öl, hyra och kläder är ju aldrig fel.

Får du inte dåligt samvete av att ingen kommer våga flytta till Norrland efter att ha spelat ditt spel?

– Nej, det hade gjort mig glad. Påverka folk är ju det jag är ute efter. Om det är negativt eller positivt spelar mindre roll.

Vad tyckte du om årets upplaga av indieträffen No more Sweden?

– Det var trevligt, fast jag tror jag satsade för mycket på att göra ett bra spel medan jag kanske borde ha umgåtts mer med folk och druckit öl. Jag är i och för sig lite trött på att supa och vara social, har kommit in i en period där jag känner att jag vill göra något meningsfullt.

Hur är livet på indiestjärnhimlen annars?

– Jo, det är väl både bra och dåligt. Har blivit igenkänd på krogen, fått ställa ut spel på konstutställningar och blivit runtflugen för att hålla föredrag både här och där. Samtidigt tjänar jag inte så mycket pengar, och det verkar vara många som tycker att jag är en idiot, vilket känns småroligt samtidigt som det blir lite segt i längden. Det blir även lite ensamt att sitta hemma hela dagarna och bara träffa folk när man är ute och festar.

Namn: Jonatan Söderström. Ålder: 24. Familj: Mamma, pappa, tvillingbror. Bor: ”Med brorsan”. Sysselsättning: Pluggar filosofi, utvecklar indiespel. Inkomst: ”Låg”.

FOTNOT: Läs mer om Cactus och ladda ner hans spel på cactusquid.com

Carl-Johan Johansson