Här är knocken från Nintendo

Nöjesbladets Alfred Holmgren har som en av de första journalisterna i världen skådat djupt in i framtiden.

SPELA

Efter 20 års experimenterande har Nintendo bestämt sig: 3D är här för att stanna.

Deras kommande bärbara konsol Nintendo 3DS erbjuder en tredimensionell känsla, helt utan glasögon eller andra attiraljer.

Det känns som att bli slagen på käften av en bumbibjörn.

3DS är Nintendo i ett nötskal: klara färger, mjuka former, sockersöta spel – och en så aggressiv målmedvetenhet att man nästan duckar av rädsla för att stå i vägen.

Efter fiaskot med 3D-konsolen Virtual boy på 90-talet går de nu på knock i första ronden. Nöjesbladet var på plats i Los Angeles när Nintendo premiärvisade sin 3DS för pressen, och det var knappt vi lyckades släpa oss därifrån efteråt.

Den lövtunna bilden påminner först om en starkare PSP, men justera 3D-reglaget på ena sidan några millimeter uppåt – BOOM – så är skärmen plötsligt djup som en brunn. Tekniken antas komma från Sharp (Nintendo är som vanligt extremt hemlighetsfulla), och bygger på att den övre skärmen ritar upp två bilder samtidigt – som flyter ihop till en enda tredimensionell om man betraktar den i rätt vinkel. 3D-glasögon? Glöm det.

Skärmen fungerar som en dammsugare snarare än en katapult – det är man själv som sugs in i bilden, inte en massa saker som slungas ut mot en. Och oavsett grafiktyp så är djupkänslan gastkramande. Kommande ”Kid Icarus: Uprising”, ”Mario kart 3DS” och remaken av ”Metal gear solid 3” behärskar redan tekniken som om den vore lika gammal som pixelgrafiken. Till och med 8-bitsklassiker som ”Tennis” och ”Mega man 2” känns helt trollbindande i 3D, hur omöjligt det än låter.

Som inte det räckte har 3DS dessutom något så revolutionerande som en fullt fungerande 3D-kamera.

Och trots att effekten är ovan blir man inte det minsta vimmelkantig. Det mest överraskande är nästan hur naturlig djupkänslan är i de flesta demonstrationer. Det irriterande dubbelseende som präglar andra 3D-lösningar syns här bara i ett enda speldemo av de tiotals vi fått se (det annars vrålsnygga ”Resident evil: Revelations”).

3DS är inte världens mest kraftfulla spelmaskin, och den har inte den mest högupplösta grafiken. Men den är utan tvekan den mest spännande. Den bärbara 3D-effekten kan ingen annan plattform matcha just nu, med eller utan sjösjuka. Och 130 miljoner sålda DS-enheter säger att Nintendo vet exakt vart de vill och hur de ska ta sig – och oss – dit.

De enda som är illamående just nu är deras konkurrenter.

Teknikaliteterna

Huvudprocessor: Hemlig. Grafikprocessor: Pica 200 från japanska DMP. Upplösning; 3D-skärmen: 800x240 (400x240 per öga), pekskärmen: 320x240. Vikt: Cirka 0,23 kilo. Kontroller: Styrkors, pekskärm, analog spak, traditionella knappar, accelerometer, gyroskop. Kamera: Tre stycken – en inåtriktad, två stycken utåtriktade som tillsammans kan ta 3D-foton. Bakåtkompatibilitet: Kan spela både DS- och DSi-spel. Lagringsmedia: Kassetter som till att börja med rymmer två gigabyte. Batteritid: Antas vara jämförbar med DSi (som bäst 9–14 timmar).

5 spel som kommer till 3DS

Mario kart 3DS Ett av de spel som använder 3D-effekten bäst. Både fordonen i förgrunden och de slingrande banorna har en extremt övertygande djupkänsla.

Kid Icarus: Uprising Nintendo-fansen har bara väntat i 19 år på den här uppföljaren – ett både luftburet och markbaserat actionspel i 3D.

Metal gear solid: Snake eater 3D Konamis klassiker i chocksnyggt utförande.

Steel diver Sidscrollande ubåtssimulator som Nintendo putsat på i sex år nu. Själva beskriver de grafiken som att ha en ubåt i sitt akvarium, och precis så ser det ut. Vänta tills du får se hur solreflektionerna slingrar sig över havsbotten.

Zelda: Ocarina of time

Ännu en återutgåva – den som ”Zelda”-skaparen Shigeru Miyamoto drömt om sedan han först fick se 3D-skärmen.

3D-försök genom tiderna

Rad racer

Square Enix, som de numera heter, är i dag en av världens största spelutvecklare. Men innan de ens släppte sitt första ”Final fantasy” hann Square experimentera lite med 3D i NES-spelen ”Rad racer” och ”3-D World Runner”, som båda såldes med blåröda glasögon. Med tanke på vilka spel de är kända för i dag kan du nog räkna ut hur det gick med den satsningen.

Sega VR

Mitt i 90-talets virtual reality-hets fick Sega den snedtända snilleblixten att lansera en VR-hjälm till Mega drive. Inte överraskande sägs den billiga grafiken i kombination med 3D-effekten ha lett till mer illamående än inlevelse, varför projektet lades ner innan hjälmen hunnit släppas. Blott ett år senare var det dags för rivalen Nintendo att visa hur VR verkligen skulle hanteras. Eller inte.

Virtual boy

Nintendo träffade rätt med sina 3D-experiment redan 1995. Tyvärr träffade de fel med allt annat. Virtual boy gick under projektnamnet ”Virtual utopia experience”, men resultatet blev snarare ett rödsvart, huvudvärksframkallande helvete. Den knappt bärbara konsolen bestod av ett par klumpiga VR-glasögon på ett stativ och en separat handkontroll. Och blev, trots en än idag mycket imponerande 3D-effekt, Nintendos största konsolflopp någonsin.

Playstation 3

Sony kan alltid försvara sig med att deras 3D-lösning till Playstation 3 är gratis. Det är dock inte det fåtal TV-apparater som stöder den. Nöjesbladet kan, efter testsessioner med ”Motorstorm: Pacific rift” och ”Killzone 3” på rejäla 3D-bildskärmar, konstatera att tekniken i sina bästa stunder lämnar en helt andlös. Men de obligatoriska glasögonen stör, skärmarna kostar förstås skjortan, och ibland spricker effekten i sömmarna så att man plötsligt ser två bilder i stället för en. Förmodligen inte den känsla man är ute efter om man köpt en tv för 35 000.