Överväldigande vackert

Men Solar 2 är för simpelt

1 av 3
SPELA

INDIE Carl Sagan sa en gång:

”Vi är ett sätt för Kosmos att lära känna sig självt.”

Ett par timmar in i ”Solar 2”, när du har skapat din första neutronstjärna och omgärdat den med planeter som myllrar av liv, händer något. Perspektivet börjar zooma ut och musiken når sitt crescendo. Istället för asteroider börjar din gravitation att attrahera hela solsystem. Och plötsligt känner du hur enormt universum är. Det är ett överväldigande ögonblick.

”Solar 2” visar att skapelse och destruktion bara är två sidor av samma mynt, intimt förknippade med varandra genom dess spelmekanik. Du kan inte bygga upp något utan att förstöra något annat, och vice versa. Du börjar som en liten asteroid som måste kollidera med andra asteroider för att växa. Efterhand skapas en planet som sedan förvandlas till en stjärna och kan låsa nya planeter i sin omloppsbana. I spelets slutskede har du absorberat så mycket massa att din stjärna förvandlas till ett svart hål.

”Solar 2” växer och förändras under tiden du spelar, och det gör även ditt perspektiv och dina mål. Det är lite för enkelt uppbyggt för att hålla i längden och uppdragen kommer du att ignorera eftersom de bleknar i jämförelse med spelmekaniken. Men i några timmar är det en kraftfull metafor för liv, död och kosmisk återfödelse som perfekt illustrerar Sagans citat.

FAKTA

➕➕➕ Solar 2

Format: PC (nedladdning, 80 kr)

Följ Spela!

Vill du också ha koll på när vi publicerat nya recensioner, förtittar, krönikor och reportage?

Du kan följa Spela på både Twitter och Facebook.

Följ oss på Twitter här!

Följ oss på Facebook här!

Carl-Johan Johansson