Lågmäld oas i spelvärlden

Cart life så bra att man vill ställa sig upp och applådera

INDIE Någon timme in i ”Cart life” inser jag en fantastisk sak. Jag har inte spelat det här spelet förut.

De flesta spel som släpps har vi spelat förut. De består av små bitar av andra spel, av stilar och idéer som andra har använt sig av tidigare. Förr eller senare börjar mönstret upprepa sig.

”Cart life”, däremot, är något eget. På ytan ser det ut som en försäljningssimulator, men det är bara en förklädnad. En tunn sådan. Redan efter några minuter fattar du vad det egentligen handlar om. Och den insikten får dig att vilja ställa dig upp och applådera. Richard Hofmeier har skapat ett spel som handlar om riktiga människor som kämpar med sina alldagliga liv i en konsumtionsdriven värld.

Smärtsamma porträtt

”Cart life” porträtterar vardagen för några gatuförsäljare. Var och en av dem har sin unika historia. Var och en av dem hoppas på lite ekonomisk framgång efter en svår tid av personliga motgångar. En av dem är en ukrainsk invandrare som lärt sig engelska genom att översätta poesi. Efter några svåra år är lite fickpengar, en katt och ett grovt nikotinberoende allt han har kvar när han bestämmer sig för att börja sälja dagstidningar. En annan är en medelålders kvinna som förlorat jobb och hus efter en skilsmässa. Hon bor tillsammans med sin elvaåriga dotter hos sin syster medan hon försöker starta ett kaffestånd. En tredje karaktär säljer munkar och kämpar med koffeinberoende.

Dina val spelar roll

Alla karaktärerna har unika mål att uppfylla och beroenden att göra sig av med, men poängen med ”Cart life” är inte att vända motgång till enorm framgång. Det handlar inte om att vinna någonting eller att bygga nästa stora snabbmatskedja, utan istället om att kunna tjäna tillräckligt med pengar för att göra livet lite bättre för dig själv och människorna i din närhet.

Dina val spelar roll i ”Cart life”. De formar berättelsen lika mycket som de formar karaktärerna själva. En av spelets stora styrkor är att det inte bara skildrar de motgångar och problem som du ställs inför – utan även hur din omgivning reagerar på och påverkas av dina misstag. Vid ett tillfälle glömmer jag att hämta min dotter vid skolan och inser först långt senare att hon inte tagit sig hem på egen hand. Jag ringer min syster och frågar om dottern är där och får en verbal utskällning för att ha tappat bort henne. Det visar sig så småmingom att hon ringt sin pappa och blivit hämtad. Jag kommer att få ångra det bittert dagen därpå när vi skilsmässoförhandlar om förmyndarskapet och domaren väljer att ge den tillfälliga vårdnaden till pappan.

Gränslös räckvidd

”Cart life” unikt eftersom det söker efter det lilla perspektivet, det mänskliga – tvärtemot resten av spelbranschen där trenden istället är att bygga större, snyggare och mer högljudda spel. Det lyfter fram berättelser om krossade drömmar och själslig alienering som finner resonans eftersom de är så starkt porträtterade. Framförallt på ett storymässigt plan, men även estetiskt. Den minimalistiska grafiken är fullproppad med detaljer. Färgskalorna utgörs av olika nyanser av grått som både speglar karaktärernas sinnestillstånd och förstärker det slitna urbana intrycket. Det är intressant att ett spel som är så retro till utseendet gör ett bättre jobb med att gestalta människor som känns äkta än de flesta moderna 3d-spel, men det är samtidigt väldigt logiskt. Hofmeier har funnit en perfekt balans mellan metafor och visuell representation. ”Cart life” är kanske begränsat i antalet pixlar, men det är gränslöst i sin räckvidd.

Blek verklighet

”Cart life” är ett perfekt exempel på hur spelbranschen börjar växa upp. Det tar inte ifrån tårna för att hänföra dig med storslagna miljöer, chocka dig med rått våld eller locka dig med attraktiva karaktärer. Istället är det ett slags kritik mot eskapismen. Hofmeier tycks vara totalt ointresserad av de ämnen och teman som resten av spelvärlden är så besatt av. Hans budskap handlar snarare om hur farligt det är att leva ett ouppfyllt liv. För vad är det som huvudkaraktärernas sorgliga tillvaro egentligen representerar? Jo, den bleka verkligheten av den amerikanska drömmen. Människor med hopp och drömmar som fastnar i en mekanisk komsumtionscirkel och går sönder på insidan.

Att ”Cart life” lyckas berätta sin historia med en sådan beundransvärd ärlighet gör bara dess genomslagskraft ännu större. Det är i skrivande stund fortfarande så fullt av buggar att det helt enkelt inte går att ge högsta betyg, men ju fler som spelar det desto kvickare kommer de att uppmärksammas och åtgärdas. Kanske är det därför som Hofmeier valt att låta folk ladda ner spelet utan att betala för sig. Han hade inte behövt göra det. Jag hoppas att folk inte gör det. ”Cart life” är kanske fullt av trasig kod, men det är ändå mer komplett än någonting annat jag spelat på väldigt länge. Det är ett av de bästa spel som gjorts i år. Det är tveklöst det allra viktigaste.

Carl-Johan Johansson

Följ Spela!

Vill du också ha koll på när vi publicerat nya recensioner, förtittar, krönikor och reportage?

Du kan följa Spela på både Twitter och Facebook.

Följ oss på Twitter här!

Följ oss på Facebook här!

Speltoppen

1 (1) The elder scrolls online pc

 

2 (NY) Titanfall Xbox 360

 

3 (2) Diablo III: Reaper of souls pc

 

4 (NY) Lego The hobbit Playstation 3

 

5 (7) Fifa 14 Playstation 4

 

6 (NY) Lego The hobbit Xbox 360

 

7 (5) Minecraft Xbox 360

 

8 (3) Infamous: Second son Playstation 4

 

9 (6) Fifa 14 Playstation 3

 

10 (4) Diablo III pc

 

11 (9) Fifa 14 Xbox 360

 

12 (13) Titanfall pc

 

13 (12) NHL 14 Xbox 360

 

14 (11) NHL 14 Playstation 3

 

15 (NY) Lego The hobbit Playstation 4

 

16 (ÅT) Call of duty: Ghosts Playstation 3

 

17 (ÅT) Lego Marvel super heroes Xbox 360

 

18 (16) Skate 3 Playstation 3

 

19 (ÅT) Plants vs zombies: Garden warfare Xbox 360
 

20 (ÅT) Grand theft auto V Xbox 360
Speltoppen bygger på spelförsäljning inrapporterad från återförsäljare i Sverige och är sammanställd av media control GfK.

Om Aftonbladet