Finalen faller platt som en pannkaka

ACTION ”Gears of war” träffade en öm punkt hos mig när det kom eftersom det var så kompromisslöst i sin framtoning. Det hade inte mycket till vare sig story eller karaktärsutveckling. Det handlade istället om rått, stenhårt övervåld. Och genom att begränsa perspektivet kom det hela konflikten det skildrade otäckt nära.

Uppföljaren gjorde misstaget att försöka skildra kriget i stor skala. Den missade att det aldrig var backstoryn som var det mest intressanta i föregångaren. ”Gears of war 3” begår på liknande vis självmord i samma ögonblick som det bestämmer sig för att fokusera på sina karaktärer. Epic har ju inte den blekaste aning om hur man skriver sådana.

Papperstunna karaktärer

Förutom de fyra återkommande, papperstunna huvudfigurerna finns det två nya kvinnliga som, antar jag, är tänkta att representera lite feministisk självständighet i spelets extrema machovärld. Tyvärr existerar de helt på männens premisser och inte för att skapa balans åt den extrema mansdominansen. Det är vidare trist att se en karaktär som Anya förvandlas från en prydlig strategist till en kortklippt modell med perfekt skinn så fort hon får mer utrymme i storyn.

Spelmekaniskt är ”Gears of war 3” nästan identiskt med föregångarna. Det finns små tweakar här och var, bland annat i vapenarsenalen och det skakiga kameraperspektivet när du springer. Både co-op-spelet och dödsmatcherna online har en bra balans. Epic har lagt ner möda på de bitarna.
Till skillnad från spelets handling då. Tyvärr är den stundande finalen varken logisk eller tillfredsställande.

En stor besvikelse

Däremot sammanfattar den ”Gears of war” rätt bra. En story som hade kunnat få plats på tre rader sträcks ut över tre spel, och när eftertexterna rullar har de på något vis ändå lyckats lämna stora plothål efter sig.

Kvar är ett spel som utför samma trick som det gjort i fem år nu. Det funkar om allt du kräver är lite nya miljöer. Men som closure för en spelserie som öppnade så starkt är det svårt att se ”Gears of war 3” som något annat än en stor besvikelse.