Vuxen spaghettivästern

Oddworld: Stranger’s wrath riktigt osar klass

SPELA

ACTION/ÄVENTYR ”Sagor för vuxna”. Så beskrev Sergio Leone själv sina spaghettivästernfilmer. De var råa, stilistiska och provocerande elaka. Men också oerhört humoristiska och noga med historiska detaljer.

Det är en subgenre som lämpar sig ypperligt för spel. Något som ”Red dead redemption” visade klart och tydligt, även om Rockstars epos inte riktigt kan kategoriseras som en spaghettivästern.

Strålande humor

Till skillnad från ”Oddworld: Stranger’s wrath”. Här klickar allt. Huvudkaraktären Strangers Clint Eastwood-persona är klockren – han klär sig i poncho, har vildvuxet skägg och pratar ogärna i onödan. Humorn är aningen mer karaktärsdriven än i Leones filmer och bygger mycket på roliga dialekter och skruvade skurkporträtt, men fungerar alldeles strålande.

Och faktiskt, trots att ”Stranger’s wrath” utspelar sig i det knasiga ”Oddworld”-universumet, så lyckas man beröra en hel del historiskt relevanta element. Handlingen är i stort sett frånvarande under spelets första halva då man i rollen som prisjägare fångar skurkar för att samla ihop pengar till ett mystiskt projekt. Men när saker och ting börjar röra på sig blottläggs en fin parallell till Vilda Västerns skoningslösa buffeljakt, vilket också får Stranger att växa ansenligt som karaktär.

Påhittigt och egenartat

”Stranger’s wrath” fullkomligt osar klass. Plattformsmomenten kunde varit bättre, men som shooter betraktat (man växlar mellan tredje- och förstapersonsperspektiv) är det en av de mest påhittiga och egenartade jag spelat. Ammunitionen är levande små djur som alla fyller olika funktioner. Ekorrarna är högljudda distraktionsmedel, spindlarna snurrar in skurkarna i sina nät och bältdjuren slungas ut som tunga knogmackor. Sedan tillkommer dessutom skunkgranater, fladdermusbomber och kulsprutegetingar. Blir Stranger själv träffad fyller han på sin hälsomätare genom att skaka på pälsen så kulorna faller av honom likt loppor.

Den där humoristiska finkänsligheten gör mig så glad. Utvecklarnas ledord verkar hela tiden ha varit ”klädsamt udda”. Jag kan till exempel inte påminna mig själv att jag någonsin sett ett fält med döende maskrosor i ett spel. Och plötsligt undrar jag varför – synen är ju alldeles förtjusande här.

”Oddworld: Stranger’s wrath” har sex år på nacken. Det har vissa kontrollmässiga brister som är typiska för lite äldre spel, men samtidigt finns här så många fantasifulla infall och kuriösa detaljer att det får dagens industrialiserade och gnisslande trista ”verklighetstrogna” shooters att framstå i en än värre dager.

För varför ska man nöja sig med realism när man kan få något helt sagolikt?

FAKTA

➕➕➕➕ Oddworld: Stranger’s wrath HD

Från 12 år

Format: Playstation 3 (nedladdning, 120 kr)

Jonas Högberg