Indie med enorm fingertoppskänsla
Praktfulla Fez är fyndigt men tekniskt bristfälligt
PLATTFORM Jag har spelat ”Fez” i tio minuter när jag råkar ut för min första omstart. Till skillnad från de efterföljande, som alla är ett resultat av frysta skärmar, är den första något helt annat. Ett tecken.
Ett tecken på att spelets skapare Phil Fish lyckats med det han föresatt sig.
Indieälsklingen ”Fez” undersköna universum har byggts upp av pixlar så praktfulla att utvecklaren Polytron tycks ha skurit ut dem från diamanter, smaragder och rubiner. Musiken är en kärleksfull bitpopshyllning till Vangelis. Det gör det audiovisuella intrycket högst säreget, som det vore ett raffinerat destillat av 80-talets crème de la crème.
Smart och stilfullt
Men ”Fez” är mer än ett kuriöst litet plattformsäventyr för gråtmilda nostalgiker. Det är smart. På ett väldigt stilfullt – och modernt sätt. Den där ”omstarten” – där man knuffas ut till titelskärmen igen efter att spelet simulerat en krasch – är bara en av de många överraskningar som väntar. Ett pussel kräver till exempel att man använder sin mobilkamera – exakt hur ska inte avslöjas, men det är fiffigt och skönt nytänkande.
Den spelmekaniska twisten, att vrida och vända på 2d-världar så de upplevs i 3d, har redan populariserats i spel som ”Super paper Mario” och ”Crush”. Här slipas den till perfektion. De flygande och flytande världarna i ”Fez” kan vridas i fyra olika riktningar, som om spelet i sig vore en Rubiks kub.
Svåra tekniska brister
Rent designmässigt går det att likna vid Nintendos bästa alster. Polytron varierar dimensionsskiftandet med enorm fingertoppskänsla och länkar många smarta pussel till funktionen. Att skruva upp en gigantisk mutter genom att rotera hela banan är en så briljant idé att den får mig att skratta högt.
”Fez” har dock sina problem. Kartan är värdelös och det är lätt hänt att man går vilse i den öppna bandesignen. Det är plågat av en hel del buggar – speciellt när spelet sparas – och alla mina sessioner har än så länge avslutats av att spelet hängt sig. Det är dock lätt att förlåta med tanke på att bara en handfull människor jobbat på spelet.
Och alla dessa omstarter är givetvis ett tecken på något annat. Ett tecken på hur väldigt, väldigt mycket jag gillar ”Fez”.
