Sviker sina rötter

ACTION Grattis, Ubisoft. Ni har lyckats göra ett alldeles utmärkt ”Call of duty”-spel.

Tyvärr är det inget vidare ”Ghost recon”.

Det som tidigare varit spelseriens tydligaste särdrag, det strategiska tänket, har i ”Future soldier” eroderats bort av rådande trender och ett allt större krav på tillgänglighet. Det räcker inte längre att sälja två miljoner exemplar av en shooter – inte när en viss serie mäktar med tio gånger så mycket, och i företagsmogulernas ögon blivit måttstocken för en hel genre.

Därför finns inte längre möjligheten att dirigera sina soldater i detalj på slagfältet i denna upplaga av ”Ghost recon”. ”Call of duty” har kastat sin skugga över hela produktionen, vilket bland annat resulterat i slow motion-stormningar och rälsbundna angrepp via helikopter.

Rena parodin

Det är mer ”Black hawk down” än ”Hurt locker”. Och stundtals blir det så löjligt att all brötig Michael Bay-action övergår i ren parodi i stil med ”Hot shots”.

Det hela dras till sin spets i ett uppdrag som utspelar sig på en ö i Barents hav där man promenerar runt med en missilbestyckad robot och utplånar hela fiendeläger på egen hand. Där och då är ”Future soldier” så långt ifrån seriens lågmälda ursprung att det är skrattretande.

Tack och lov finns det faktiskt uppdrag där man ombeds tänka till lite mer, där samarbete och skojiga teknologiska hjälpmedel sätts i första rummet och tillåts skina. Det är till exempel väldigt kul att kunna märka upp till fyra måltavlor samtidigt och beordra sitt team att döda samtliga i en gemensam aktion. Och än roligare blir det självklart i co-op. Att infiltrera en flygplanshangar mitt i natten med denna taktik (och ”Rovdjuret”-minnande kamouflage!) får en verkligen att känna sig som det spöke som den här spelserien i vanliga fall kanaliserar så självklart.

Imponerande nördigt

Kampanjens ojämna och klichéfyllda gameplaybuffé balanseras som tur är upp av ett starkt multiplayer där alla spellägen är uppdragsbaserade (dödsmatcher är bannlysta) och kräver ett smidigt och välfungerande lagspel. Jag gillar speciellt Decoy där tre uppdrag aktiveras på en och samma gång, varav bara ett är det riktiga. Det borgar för diaboliskt hetsiga och mycket underhållande matcher.

Hade det funnits utrymme för den där typen av finnesfylld uppfinningsrikedom i övriga delar av spelet skulle det vara betydligt lättare att hylla ”Future soldier”. Produktionsvärdet är mäktigt, vapennörderiet (man kan bygga sina egna vapen lika detaljerat som man bygger karaktärer i moderna rollspel) imponerande och smygandet pulshöjande.

Och därför är det så svårt att smälta att Ubisoft alltför ofta nöjt sig med att stapla en räcka simpla actionscener på varandra.

Det beslutet är kallt, beräknande och strategiskt. Med andra ord raka motsatsen till allt ”Ghost recon: Future soldier” står för.