Årets speldebut

ÄVENTYR Vince Wesselman är mannen som har små indieklassiker som ”What Linus Bruckman sees when his eyes are closed” och ”Anna” på sitt samvete. Han har inte gjort ett spel på fem år, men alla som såg hans tidiga experiment förstod att det fanns potential till något stort i honom.

Unikt gränssnitt

Den potentialen förverkligar han nu med ”Resonance”, en fem-minuter-in-i-framtiden-sci-fi-saga som inte bara är årets fullängdsdebut utan också dess kanske hittills bästa spel.

Storyn handlar om ett hemligt högenergiprojekt som någon försöker lägga vantarna på, vilket får ödesdigra konsekvenser. Det unika gränssnittet ger den redan beprövade peka-klicka-mekaniken en ny dimension. Alla objekt, karaktärer och nyckelscener du stöter på lagras som minnen i menyn. Därifrån går de att använda i konversationer för att öppna upp dolda dialogalternativ.

Liknar ”Broken sword”

Det är lätt att pricka av inspirationskällorna i övrigt. Estetiskt ser spelet upp till ”Broken sword” . Konceptuellt påminner det lite om Lucasarts-klassikern ”Day of the tentacle”. Men mest av allt är ”Resonance” eget. Det är ett vackert och genomtänkt spel som hamrar ut en helt egen verklighet och fyller den med oemotståndiga detaljer.

Det tog Wesselman fem år att göra, men det var värt varenda sekund.