Briljant humor i ”Beat the beat”

Nya Rhythm paradise är en ren fröjd att spela

1 av 5
SPELA

MUSIK Yoshio Sakamoto är en taktlös dåre.

För två år sedan gjorde han sig skyldig till prisjägaren Samus Arans fullständiga kollaps som spelikon – och kvinna – när han förvandlade den tidigare så självständiga och tuffa hjältinnan till en mesig och undergiven tjej med brutala daddy issues i

.

Jag trodde att jag aldrig skulle kunna förlåta honom.

Speciellt inte för en minispelssamlings skull.

Spela badminton bland molnen

Men Sakamoto är även mannen bakom den helt utflippade ”Warioware”-serien – och nysläppta ”Beat the beat: Rhythm paradise” bevisar återigen att han är lika briljant när det gäller humor som han är usel på epik.

”Beat the beat: Rhythm paradise” handlar som titeln antyder om att hålla takten. Varje minispel, må det vara att spela badminton bland molnen, skruva fast huvuden på robotkroppar eller sparka undan fotbollar som hotar störa ett kärlekspar, kräver att man tajmar knapptryckningar till underbart roliga små melodier.

Lätt att skratta med – inte åt

Det är antagligen det svåraste spelet jag spelat sett till antalet knappar som används (två). När det är dags för en ny remix, där fyra minispel blandas samman till tonerna från en lite mer intrikat låt, känner jag kanske lite väl ofta för att kasta ut Wiimoten genom fönstret. Men ”Beat the beat: Rhythm paradise” är aldrig orättvist, är det något som fallerar så är det i tio fall av tio ens eget fel.

För två år sedan fick Yoshio Sakamoto mig att skratta rått åt honom och hans hemska Harlequin-aspirationer. Nu skrattar jag med honom igen.

Han är fortfarande en taktlös dåre. Men taktkänslan har han med sig.

FAKTA

➕➕➕➕ Beat the beat: Rhythm paradise

Från 7 år

Format: Wii (399 kr)

Jonas Högberg